Det slog mej plötsligt igår att det jag håller på med i nya barnrummet är återskapar mitt barndomshem! Det är säkert många som håller på med just det både medvetet och omedvetet, för mej var det hela tiden så där halvmedvetet och så igår plötsligt så märkte jag hur det väckte en massa gamla bra minnen att gå in i ungarnas rum och bada i solskenet från deras fönster.
Jag hängde upp en lampa i deras fönster och dom blev så glada – wow, mamma, så fin! Precis sådär som jag kände om såna här fransiga lampor när jag var liten.
Det här barnrummet är inte på långt när en exakt kopia av mitt barndomshem, verkligen inte! men stämningen påminner om den stämning som jag minns från när jag var liten. Då var alla dagar på nåt sätt soliga, och vi hade en grön soffa och andrahandsmöbler och hemmasnickrat och mönstrade gardiner och tanter var riktiga tanter och hade spännande saker som man inte fick röra hemma hos sig. Min mamma hade guldhalsband som jag beundrade medan hon ammade min lillebror i gungstolen och jag åt maränger i vardagsrummet och var impad över hur duktig mamma jag hade som kunde göra maränger, och alla möbler var så stora och alla mina minnen från då är på nåt sätt sedda nerifrån uppåt. Det var på nåt sätt 70-tals gult, grönt, rött och mixat och varmt på nåt sätt.
Mina minnen från mitt barndomshem har defintivt varit inspirationen för det här rummet.
Sen har jag lagt till sånt som jag tycker skall finnas i ett barnrum, som t ex speglar. Speglar är verkligen en superbra grej i ett barnrum tycker jag, ungarna kan klä ut sig, klä upp sig, prova ut olika roller och titta i spegeln och se hur dom ser ut.
Speglar är lite spännande också, lite som en dörr in i en ny värld. Man ser rummet plötsligt ur en ny vinkel och det ger lite extra spänning och rörelse.
Den här grejen associerar kanske inte dom flesta till 70-tal och barndom, men det gör jag! Det här är ett maasai-huvud som maken hittade i soporna i Köpenhamn och släpade hem, och som vi kom fram till behövde lite mer guld för att passa hemma hos oss. När jag var liten hade vi olika afrikanska skulpturer hemma hos oss som vi fått av en ingift släkting som åkte till Sydafrika ibland. Dom var lite sådär extra fina och man fick inte leka med dom ens fast man hade fått dom som present, så för mej så hör det till barndomsrummet att man har lite afrikanska skulpturer. Gärna högt uppe på nån hylla! Fast mina blir i guld – min favoritmetallfärg sen jag var riktigt liten.
Halsbandet 
Senaste kommentarer