Fylla 40 – grattis till mej själv idag!

Jag tycker det är skitkul att fylla 40!

WP_20140417_108

40 är på nåt sätt en gräns för när man på riktigt är vuxen. När jag blev 18 så kändes det inte som att man direkt blev vuxen, man blev bara myndig och fick rösta och sånt, men vuxen – nope. När jag fyllde 30 var jag inte riktigt i mina sinnes fulla bruk efter en nästan katastrofal förlossning året innan och med smärtor och PTSD som gjorde att jag inte alls överhuvudtaget tänkte att 30 skulle vara nån slags milstolpe. Men 40 – det är en milstolpe för mej. Det är nu som jag verkligen är vuxen, som folk lyssnar på mej när jag är och besöker olika myndigheter och inte talar nedlåtande till en, som jag slipper visa leg  (och har gjort det många år reda nu!) och får bestämma själv hur länge jag är uppe på kvällarna (ca kl 22)  och hur mycket godis jag äter (inget!) och är fri att göra precis vad jag vill. Det är jag som sätter reglerna för mitt eget liv, för nu är jag äntligen så vuxen att jag också ser vuxen ut och blir behandlad som en vuxen!

Ibland har jag tyckt att det har känts onödigt med alla möjliga konstgjorda milstolpar eller helger eller whatever som vi har i vår kultur. Ens ålder – det är ju bara en siffra, vad är det för big deal med en siffra liksom? Nyåret bara råkar inträffa sista december, nånting som vi gemensamt har kommit överens, så varför skall man se det som ett tillfälle då man både ser bakåt vad som har hänt det förra året och framåt vad som kommer att hända i form av nyårslöften och förväntningar? 40 – varför är just det året ett så ”stort” år med förväntningar och farhågor om vad det innebär? Varför inte lika gärna 37,5 som är mer ett medelsnitts liv än 40? Men det finns ju en anledning till varför det är precis så här, varför nyår verkligen funkar som en gräns mellan dåtid och nutid och varför olika födelsedagar associeras med olika saker – symbolik!

Om det är nåt som präglar oss som människor så är det vår hjärna och vår förmåga att använda vår hjärna till både rationella och icke-rationella saker. En sån där grej som kan vara lite både ock är vårt sätt att använda oss av symboler. Symboler är viktiga och fungerar. Dom kan styra oss till det ena och det andra, genom att väcka undermedvetna associationer till saker och ting. Dom kan, som symboliken kring nyårsafton, få oss att stanna till och göra inventering på vårt gångna år och kanske ge oss lite ny energi att ta itu med sånt som vi har låtit bli alltför länge. Symboler kan precis som all sorters placebo påverka oss både negativt och positivt, styra oss till ställen dit vi vill eller inte vill, och ju mer vi inser att vi är omgivna av symbolik desto mer kan vi ta kontrollen över det och välja själv. Välja vad det är vi vill påverkar oss, vart vi vill bli styrda.

Symboler är kulturspecifika, och i just vår kultur är 40-års dagen en symbolisk dag. Det är dagen som är ungefär mitt i livet, som man gör inventering precis som på nyårsafton, men i stället för det gångna året så inventerar man hela sitt liv.

Jag har

  • levt studentliv och njutit av det (och hatat det! men det ingick på nåt sätt i processen)
  • varit på toppen av Kebnekajse
  • gift mej tidigt
  • fått 2-3 fler barn än jag hade räknat med!
  • bott utomlands
  • lärt mej fler språk än jag hade trott att jag skulle
  • vågat massor mer än jag nånsin hade trott
  •  skrivit en bok som snart kommer ut bara jag får vara frisk nog att få den färdigskriven
  • lärt mej virka
  • läst ekonomi 1,5 år vid ett universitet (halleluja! jag trodde aldrig jag skulle läsa ekonomi!)
  • cyklat till stranden långt borta med stor cykel full av ungar och bagage en supersolig och varm dag
  • börjat på utbildningar, hoppat av utbildningar, börjat jobba & sagt upp mej utan att världen gick under trots det
  • börjat med en blogg, vågat ta det där steget och visa upp mej för hela världen med mina åsikter och värderingar, och till och med vågat skriva texter!
  • konfronterat människor, bett om ursäkt av mina barn, pratat om sex med mina ungar utan att dö av det, fått min man att prata sex med ungarna utan att dö av det – konstigt nog har vi inte dött av nånting som vi har pratat om i själva verket! Varken ekonomi, barnuppfostran, sexliv eller om ”the walking dead” är en bra serie eller inte (jag har omvänt honom, så nu är vi överens på den punkten också – harmoni råder!)

Jag bor i mitt drömhus, med en sån make som jag hade drömt om, med såna barn som jag hade drömt om. Alla har vi fler skavanker och har mer i bagaget än jag hade trott, men vi är alla riktiga mänskor i ett riktigt äktenskap och ett riktigt hus, precis som det skall vara och inte alls sådär som jag drömde det då för 20 år sen. På ytan precis som jag drömde, under ytan helt annorlunda, men bättre.

Jag kom inte till den här punkten så som jag hade trott, utan hit har jag kommit genom många kringelikrokar – lite hit och lite dit, lite genom snåren ibland och ibland ute på hal is och i kyla. Det har inte varit lätt att nå till den plats där jag är idag, och jag är så tacksam för det! När jag var 20 hade jag önskat mej precis det här livet som jag hade idag – jag förstod bara inte hur svårt och jobbigt och hårt det skulle vara att nå hit, och hur det skulle påverka mej som person. Jag är en annan person idag än jag var för 20 år sen, med mer erfarenhet och mer ”balls” att göra vad jag vill och stå emot orättvisor på ett helt annat sätt och med helt annan pondus än då.

Allt som är viktigt är värt att kämpa för. Jag är glad att jag inte gav upp halvvägs, och framför allt är jag glad att jag har privilegiet att välja fritt, att ha fått växa upp i ett land där jag fått så många valmöjligheter  – så många att det enda som har begränsat mej är jag själv. Jag är glad att jag har vågat välja, vågat chansa, vågat flytta utomlands och vågat pröva på alla möjliga olika alternativ innan jag hittat det jag vill göra med mitt liv. Som är att bo här i mitt drömhus med min familj och skriva på min kära blogg.

En sak som fått mej att våga, som säkert fått många andra som jag känner att våga mer än de annars hade gjort är det att jag och många av mina årgångskompisar rent konkret vet hur privilegierade vi är som överhuvudtaget har både liv och hälsa och finns till och får fylla 40. Alltför många som jag känt finns inte kvar längre. Alltför många fick inte fira sin 20-årsdag eller 30-årsdag eller 40-årsdag, eller ens en enda mer födelsedag.  Jag gick på ettan i gymnasiet när den första gick bort. Sen blev det fler och fler som inte fanns längre allteftersom åren gick. När jag var 29 höll det på att bli min begravning som folk skulle få gå på. Det var ingen höjdare direkt, och sånt sätter ju saker och ting i sitt perspektiv milt sagt.

Min årgång råkar vara en som råkat ut för fler dödsfall än många andra årgångar jag känner, och det sätter sina spår. Det får en att tänka på alla dom som inte fick ha familj och barn och jobb, som inte fick bli kära, gräla, bli arga, bli sams igen, njuta av solnedgångar och glass och längta efter våren och veta hur Game of Thrones slutar (det är min plan – att leva åtminstone så länge att jag vet det!). Allt det där som är livet, som är dagarna som går. Det gör också att det är stört omöjligt att ha en sån där kliché-40 års kris, för vad är det att krisa över liksom? Över att man är så privilegierad att man har fått leva till 40? Att vi lever och andas och själva väljer hur lyckliga vi vill vara i våra liv, för vi råkar bo i en sån ända av världen där man kan välja såna saker, där man ens har tid att ha kris över att man inte har hunnit skaffa alla materiella saker som man hade tänkt sig?

En del tycker kanske det är jobbigt att ha nått 40 för dom har kanske köpt den där symboliken med 40 som ett år då man skall ha hunnit med x antal saker & äga x antal saker. Inte jag! Jag har redan nått flera år mer än jag hade trott och har fyllt dom åren med massor av spännande saker! Utlandsresorna har ibland varit resor till grannön, festerna har ibland blivit fester bara med familjen, familjen har inte alltid varit så himla rolig att leva med utan mera nånting att kämpa för, där minsta lilla framsteg är nåt som vi har jobbat på otroligt mycket och man ibland är alldeles slut och glad bara man får en enda minut för sig själv i fred och ro. Men det gör inget, för det är ju så som livet är! Det viktigaste är att jag själv har valt hur jag har tyckt om dom här sakerna och allt jag har varit med om, stort som smått, har varit äventyr bara därför att jag har bestämt mej för att dom är äventyr! Man har verkligen precis så roligt som man gör sig!

Man behöver dessutom inte hinna med precis allt innan man blir 40 – det kommer ju minst 40 år till, det har åtminstone jag planerat! Minst 40 år till och många fler äventyr, precis så som det skall vara! 40 – det är det perfekta talet (ända tills nästa tal såklart!): jag är tillräckligt gammal för att bli tagen på allvar & tillräckligt ung för att ha en livstid av äventyr kvar.

Skål på det!

 

Louis CK om att fylla 40:

Påsk

Det börjar närma sig påsk och jag började pynta för evigheter sen vilket är tur det, för nu har jag varit däckad i nästan två veckor. Jag gillar att ha det pyntat till påsk, kanske för att påsken alltid har varit en lite speciell högtid för mej? En allvarlig sådan många gånger är jag var liten, tysta dagar där man nästan inte gjorde nånting alls, speciellt inte om man hade äldre släktingar på besök och det var riktigt skönt det också. Man bara åt godis och tog det lugnt och såg på bibelfilmer på TV:n. Ibland var det mer livat, speciellt om jag råkade fylla år på påsken. Då hade vi påskhäxkalas och alla barnen var klädda till påskhäxor. Utom en gång för då fyllde jag 18 och det var långfredag och ”alla andra” gick ut och köpte sin första lagliga drink på sin 18-årsdag utom jag! Ibland var jag i kyrkan på påsken och speciellt fint var det dom gångerna jag var med i kyrkans ungdomskör och vi sjöng nån speciellt fin sång som t ex den här vars medeltida melodi tilltalade mej redan första gången jag hörde den.

Den här gången fyller jag år på skärtorsdagen och har inte alls hunnit tänka på påsk överhuvudtaget för jag tänker bara födelsedag precis hela tiden! (och håller fingrarna att influensan skall lämna kroppen för gott!) Här kommer några glimtar ur vårt påskiga hem:

060

055 (3)

062

065

075 (2)

078

079

081 (2)

084

032

038 (2)

053 031 (3)

071 Påsken – nästan mer favorithögtid än julen faktiskt! Det finns inga måsten, och har man tur så råkar man fylla år då dessutom vilket är speciellt kul nuförtiden när folk inte går omkring och är så dystra på långfredagen som dom var när jag var liten. Jag vet, jag är en avfälling på den här punkten och har blivit totalt sekulariserad när det gäller långfredagen (och påskriset också för den delen – går inte runt och slår små barn med det!), men det har bara blivit så för mej – det är så skönt med en helg när förväntningarna är precis bara noll, och det är legitimt att gå hemma och inte göra nånting alls utan bara äta choklad och se på gamla smöriga filmer på TV dagarna i ända! Det är lite det som är påsk för mej: nån Jesusfilm, Jason & argonauterna eller Ben Hur och massor av kyrkklockor hela tiden (vi bor ett stenkast från kyrkan) och påskägg och fjädrar och choklad!

Påsktema på fabriken denna skärtorsdag, så klicka över dit om du vill se fler påskinlägg!

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

DIY Gipsägg till påsken

002

Ibland går det inte som på Strömsö, inte ens på själva Strömsö! För ett par år sen gjorde dom fina gipsägg, men man såg redan i programmet hur svårt … [Fortsätt läsa]

Bygga klossar

032 (2)

När jag var liten föreställde jag mej ibland hur det skulle vara när jag själv skulle ha egna barn. Jag skulle sjunga sånger med dom, jag skulle läsa … [Fortsätt läsa]

Vår i Pargas

Jag gick och drog på mej nån följdsjukdom efter influensan, så jag har varit däckad (igen) sen natten till fredagen. I stället för en massa påskpyssel … [Fortsätt läsa]

Att ha påskgräs

081 (2)

Om det är nåt som är kul med påsken så är det att ha påskgräs! Eller det är det åtminstone här i södra Finland där man alltid på nåt sätt börjar … [Fortsätt läsa]

Så begav sig hemmaföräldern ut en kväll – sånt här kan man gärna vänja sig vid!

042

Nu skall jag berätta en hemlis, som passar bra med tanke på gårdagens boktema - vi skall göra en bok, Kamomilla och jag! Det blir en bok om pyssel och … [Fortsätt läsa]

Fem frågor- fem svar (utmanad!)

077 (3)

Fick en utmaning av Kamomilla och den här utmaningen ville jag gärna haka på! av nån anledning tycker jag om att svara på frågor på det här sättet har … [Fortsätt läsa]

En bok jag väntar på – Home for now av Joanna Thornhill, spännande!

P56-57 Home for Now by Joanna Thornhill for Cico Books

Åh, så spännande - snart borde vi få vårt exemplar av Joanna Thornhills bok "Home for now" - en bok där vårt hem också finns med i och en del av mina … [Fortsätt läsa]

Selfieprojektet – vecka 13. Det gick inte riktigt enligt planerna…

InstagramCapture_1b373d03-c1d4-40e7-8809-6ecd73b67e6f_jpg

Det blev mer dokumentära bilder än några egentliga självporträtt den här veckan också - så tycks det gå när jag har bråttom! Men det stör mej inte … [Fortsätt läsa]