Nytt på sidan:
Om Rasism
Begreppet ras
Själva begreppet ras är enbart ett socialt konstruerat begrepp. Det finns ingenting som heter ras när det gäller människor. Vi tillhör alla människorasen, även om detta är något som det verkar ha tagit mänskligheten årtusenden att inse. När man på 1800- och i början av 1900-talet snackade om olika raser, så menade man just det – man trodde att mänskligheten bestod av olika raser med olika egenskaper, t ex olika intelligensnivå (kolla t ex denna länk). Hitlers regim byggde på denna idé liksom en stor del av nationalismen som var så populär i dom flesta europeiska länder på den tiden, inklusive våra nordiska länder.
Att tala om den vita och den svarta rasen ger därmed ingen mening. Man kan snacka om olika hudfärg, men att snacka om olika raser är helt felaktigt.
Om det inte finns nåt som heter ras, varför finns det då
rasism?
Rasismen har djupa historiska rötter. Rasism är nåt vi ärver från våra föräldrar, och tyvärr finns det fortfarande en del föräldrar idag som lär sina barn att vara rasister. Mer eller mindre öppet.
Tidigare trodde man som sagt att mänskligheten bestod av flera raser. Idag vet man bättre, men en del mänskor väljer att ignorera det, antagligen pga att de är rädda för det som är annorlunda, det som kan utmana deras världsbild. Det känns lättare för såna mänskor att bara omge sig med mänskor som påminner om dem själva och så stöta ifrån sig alla andra.
Men vad ska man då säga när man syftar på t
ex folk från Sydafrika?
Man kan tala om svarta/vita sydafrikaner. Vita sydafrikaner kallas Afrikaaner eller Afrikander. Folk av indisk härstamning kallas indier. Folk med blandat färgat genetiskt ursprung kallas på sydafrikansk engelska ”coloured”. Svarta (dvs ljusbruna, bruna o mörkbruna) människor kallas för afrikaner, oberoende varifrån på kontinenten dom kommer från.
Varför vill ni att man ska använda begreppet afrikaner,
det finns ju också vita människor i Afrika?
Jo, det gör det, men dom brukar man knappast kalla för afrikaner. Man brukar t ex säga vita sydafrikaner, och egyptier, marockaner etc. Det finns mängder av araber i Afrika också, men de kallar man för just araber. Afrikaner syftar på ursprungsbefolkningen i Afrika som ju också är de folk vi alla härstammar från.
Låt oss jämföra med Asien: vi snackar om asiater, trots att det bor både vita, mörka och alla möjliga slags människor i Asien, men med begreppet asiat syftar man oftast på folk från kina, japan, korea, och på engelska även på indier.
N-ordet
N-ordet är ett kontroversiellt ord, som många så kallade upplysta européer och nordbor insisterar på att avända trots att de vet att de sårar andra mänskor med det.
N-ordets historia
N-ordet har aldrig varit helt värdeneutralt. Det är starkt förknippat till slaveritiden och till dåtidens syn på människan, nämligen att hon består av flera olika raser. N-ordet användes för att förtrycka folk. Benämningen användes på folk som man ansåg vara av lägre intelligens, som var som djur, som bara dög till att jobba utan att ifrågasätta och som måste piskas för att få att göra som man ville.
Men jag menar inget illa! Ordet kommer ju från latinet och betyder svart
Och varför insisterar du i så fall på att använda ett latinskt ord ifall du hävdar du med det vill beskriva en svart mänska? Använd ordet svart i så fall – det blir ingen upprörd över.
Jag tror att det bär emot oss i norden att beskriva folk som vita eller svarta eller gula eller röda – vi är inte vana vid att ens behöva beskriva folks hudfärger och för oss betyder vit eller svart själva färgen vit och svart. Men även de orden håller på eller har redan fått nya betydelser. När det gäller mänskor syftar ordet vit på mänskor med ljus hudfärg och av europeiskt genetiskt ursprung. Ordet svart syftar på mänskor med mörkare hudfärg och av afrikanskt genetiskt ursprung, ibland även indiskt och vissa andra länder.
Det finns massor av ord som från början har haft oskyldiga betydelser, men som idag har fått en helt ny betydelse och blivit skällsord, t ex ordet kärring som från början var ett ömsint kärleksfullt ord. Att gå och kalla någon för kärring idag – då får man definitivt inte samma reaktion som man hade fått på 1600-talet.
N-ordet har däremot aldrig någonsin haft en positiv betydelse. Det uppstod som sagt för att beskriva mänskor som ansågs vara lägre stående än vissa djur, som endast passade att användas som slavar. Att folk i det nordiska bondesamhället i mitten av 1900-talet inte uppfattade ordet som något negativt gör inte ordet mindre rasistiskt för det.
Ett och samma ord kan ha olika betydelse i olika kulturer. Detta gäller även n-ordet som på vissa språk inte alls låter lika rasistiskt som på t ex engelska och svenska. Detta beror på att n-ordets ursprung är latin och därför är det i de romanska språken fortfarande en naturlig benämning på folk som på svenska benämns som svarta. Det betyder helt enkelt svart på sådana språk, men det gäller inte det svenska språket. Ord kan ha olika betydelser. En lexikalisk betydelse, dvs vad ordet betyder rakt översatt och så en helt annan konnotation, bibetydelse, dvs ordet har en annan betydelse eftersom det existerar i ett sammanhang. Om vi endast ser på n-ordet i dess lexikaliska betydelse så betyder ordet svart. Om vi även ser till ordets konnotation så syftar ordet även på sånt som slaveri, undertryckande, vissa mänskor är mindre värda än andra osv. För att ta ett annat exempel: ordet arisk har en lexikalisk betydelse = ljushyad mänska och en helt annan konnotation = överfolk, Hitlers idealfolk etc. Den kulturella kontexten som ordet existerar i har gett det en helt annan betydelse än det från början hade.
Hur många av oss ljushyade européer skulle tycka om att bli kallade arier? Samma argument för att man skall ha lov att använda n-ordet kan användas på ordet arier. Det betyder ju också från början nånting relativt oskyldigt...
Om att härda sina barn
En del anser att man skall använda n-ordet för att ens barn ju ändå kommer att få höra ordet när det växer upp, och en del mänskor menar ju (se ovan) inte nåt speciellt med det ordet så man kan lika gärna vänja barnet vid ordet från tidig ålder. På det sättet härdar man barnet, anser de, och så kanske barnet inte tar så illa vid sig när ”riktiga” rasister (i motsats till dom andra ignoranta halvrasisterna...) kallar dom för n-ordet.
Men då är frågan: Skall man också härda barn om dom har glasögon/är tjocka/är skelögda/vars föräldrar är invandrare etc etc? Skall man redan från början kalla barnet för tjockis, fläskis, glasögonorm, guling, snedöga, svartskalle, hora etc etc – det är ju begrepp som barnen med säkerhet kommer att stöta på när dom växer upp. Eller är en bättre strategi att inte kalla sina barn för fula ord utan i stället satsa på att ge dom ett gott självförtroende så att dom med bravur kan säga ifrån när någon kallar någon nånting elakt. Oberoende om det vänder sig mot dem personligen eller ej.
Om jag vet att ett ord är nedsättande, nedlåtande och rasistiskt tänker jag inte använda det eller lära mina barn att använda det om sig själva, sina syskon, sin afrikanska familj, bara för att ”alla andra gör det”. Att ”alla andra säger ju så” är inte ett tillräckligt kraftigt argument i mitt tycke för att använda fula ord, lika lite som jag skulle låta mina barn stjäla eller nåt liknande bara för att ”alla andra gör det”. Jag vill lära mina barn att man skall respektera andra mänskor och där ingår att inte kalla folk för sånt som dom inte vill bli kallade, dvs det heter samer, romer, inuiter, afrikaner...
Är det inte frågan om censur? Det finns en massa böcker som använder n-ordet – vill du censurera dom?
Jo, vi lever i ett fritt land och vi skall helt klart inte ha censur, men det hindrar inte att man har allmän hövlighet och dessutom har vi rasismlagar som säger vad man får och inte får säga om folk. Detta gäller även böcker.
I många böcker från 50-talet och tidigare används n-ordet friskt. Författarna var inte rasistiska hävdar folk, men menar ofta i samma andetag att man skall fortsätta använda deras uttryck eftersom dom tydligen skrev så odödliga texter att man gör ett helgerån om man byter ut ett enda av deras ord mot något annat. MEN: vad händer med böcker om man inte översätter dom till ett modernare språk? Är inte det bästa sättet att se till att en bok inte blir läst? Bibeln blir t ex alltid nu och då översatt till ett modernare språk så att den skall kunna läsas och förstås av så många som möjligt. Hur många kan t ex läsa arameiska eller gammalhebreiska idag? Detsamma gäller 1800-tals böcker. De har ett arkaiskt språk som få mänskor idag kan läsa utan besvär. Är det då helgerån att översätta dessa böcker till ett modernt språk? Nej, anser vi. Man behåller ju bokens andemening och intrig. Om man håller kvar boken i exakt den form den först skrevs så förlorar den mening för den moderna läsaren. Språkforskare, historiker och andra kan fortfarande läsa de ursprungliga texterna och dra sina slutsatser ur dem, men gemene man har troligtvis större nytta av en modernare text vars språk man kan förstå.
Astrid Lindgren var knappast en rasist, men hon använde sig av rasistiska uttryck. Är det ett brott mot henne att byta ut hennes rasistiska uttryck mot mer neutrala? Man behåller ju kvar hennes roliga historier om Pippi. Enda skillnaden är att man tagit bort de rasistiska elementen.
I Sydafrika i slutet av 1800-talet skrevs en författare en bok om sina minnen av sin hund, Jock of the Bushveld. Boken är mycket älskad och översatt till många olika språk. I originalversionen använde man sig av många nedsättande uttryck om afrikaner och andra folkslag i Sydafrika. I den moderna versionen har man erstatt dessa uttryck av mer tidsenliga uttryck, dvs ord som svart, indier. Man har skrivit ett nytt förord där man kort förklarar att bokens syfte aldrig var att vara rasistisk och därför har man valt att ändra på de rasistiska uttrycken.
Såhär star det i förordet: Denna sydafrikanska klassiker publiceras här i en redigerad version. För att uppnå bättre förståelse har man moderniserat språket, måtten har omvandlats till metermått och ordlistan har utvidgats. Man har tagit bort de fördomsfulla racistiska referenserna, men kvarhålligt den esoteriska charmen och oskyldiga filosofiska tonen i ursprungligt skick.
Det blev inget ramaskri i Sydafrika trots det, trots att man ändrade på denna odödliga klassiker. Varför skall det vara sånt hallåj i Norden då när man ändrar lite på orden i Pippi i Söderhavet? Är Astrid Lindgrens skrivna ord mer heliga än själva Bibeln?
Att vi har yttrandefrihet innebär också ett ansvar. Ett ansvar att vara hövlig och medkännande och bry sig om andra mänskor. Yttrandefrihet innebär inte att man får vara hur elak som helst mot andra mänskor.
Det är en skillnad på att förbjuda ett ord och att be folk att visa hänsyn och respekt och använda andra mer acceptabla ord. Man kan inte förbjuda nån att kalla nån annan för glasögonorm, men att göra det klassas som mobbning.
Hur byter man ut ett ord mot ett annat?
Det tar tid att vänja sig vid att använda ett nytt ord, men det går. Det är lite som t ex att vänja sig vid att man har ett nytt efternamn efter att man har gift sig. Vi har numera blivit vana vid att säga samer, inte lappar. Mycket pga att man ser ordet same i skrift så ofta i tidningar och på TV, t ex sametinget. Ordet zigenare betecknar nuförtiden mest nån slags mytisk gestalt med vilda danser och färggranna kläder, den spanska flamencodansande varianten. På samma sätt kommer det att gå med n-ordet. Det kommer att vara ett ålderdomligt ord som ger associationer till slaveri och till det oupplysta 1950-talet. Nuförtiden heter det samer (självvalt ord), inuiter (självvalt ord), romer (självvalt ord) och afrikaner/svarta/african-americans etc (självvalda ord). I framtiden heter det kanske nånting annat, men det är dessa benämningar som är mest respektfulla just nu.
Man har all rätt att klaga och tycka att det är besvärligt att man nu "skall måsta" ändra på sitt språkbruk, men det enda hövliga att göra är att ändra på de ord man använder ifall man använder sig av nedsättande ord. Det är inte mer krångligt än att låta bli att kalla en rullstolsbunden för CP, eller en överviktig person för tjockis, eller en asiatisk person för guling – det gäller bara att helt enkelt låta bli.
Övning ger färdighet – om du är en sådan som anser att det är jobbigt att byta ut n-ordet mot t ex ordet afrikan eller svart, så öva. Ju oftare man säger ordet afrikan/svart, desto lättare blir det. Till sist har det blivit så uppövat i ens hjärna att det kommer helt automatiskt. Precis som när man i lågstadiet lärde sig alfabetet eller multiplikationstabellen. Dom flesta av oss har t ex använt oss av barnsliga ord när vi var små, sagt vovve och kissekatt i stället för hund och katt, men genom övning och inlärning har vi lärt oss att byta ut dom barnsliga orden mot mer vuxna ord, hund och katt.
Men en del svarta i USA använder ju n-ordet om sig själva?
Då borde det väl vara fritt fram för oss också att
använda det.
Ja, det gör de, och de gör sig själva en björntjänst när de gör det har många andra framstående svarta kommit fram till. Nyligen hade man t o m n-ordets begravning bara för att så många svarta amerikaner var så trötta på det. Många rappare har de senaste åren gått ut offentligt och lovat att aldrig mera använda ordet i sina sånger.
Sen är det också en skillnad på vem som använder ordet i USA. En svart får använda det om sig själv (även om många svarta ser snett på det), men en vit får inte använda n-ordet, heller inte i USA. En vit som kallar en svart för n-ordet anses direkt vara en rasist. Dvs: en nordbo som använder n-ordet skulle lika mycket anses vara rasist som en vit amerikan. Oberoende av att en del svarta använder ordet om sig själva.
Det är lite som en del som kan kalla sig själva för tjockisar, men bli mycket sårade om någon annan kallar dom för det. Det är en sak vad man själv kallar sig för, om man driver med sig själv, och nånting helt annat när andra gör det.
En del hävdar att folk vill förbjuda n-ordet enbart pga inflytande från USA. Men vi som är vita européer kallar oss inte kaukasier trots att det är det vi kallas i USA! N-ordet är inte ett dåligt ord enbart i amerikansk engelska. Det gäller även brittisk och sydafrikansk engelska och i en hel massa andra länder. Det har enligt många forskare aldrig varit ett ord utan rötter i rasism, inte ens i våra nordiska länder!
Om du är en av dom som brukar använda n-ordet och inte
tycker det är nåt fel i det, så har jag några saker
som jag gärna vill att du tänker över:
Hur viktigt är det för dej att få använda just det
ordet?
Varför är det viktigt för dej?
Ifall du hävdar att ordet enbart står för färgen
svart, kan du i så fall tänka dej att använda ordet svart
i stället?
Är det viktigare för dej att du får använda vilka
ord du vill på bekostnad av att vi och våra barn och miljoner
andra mänskor blir sårade, eller kan du tänka dej att
åtminstone använda mer neutrala ord när du snackar med
oss?
Idag lever vi i ett globalt samhälle, inte i det gamla nordiska bondesamhället där man inte hade så mycket kontakt med omvärlden. Där man med gott samvete kunde kalla folk för n-ordet, kaffrer, gulingar, eskimåer osv utan att bli kallad för rasist eftersom det var så sällan man ens kom i kontakt med någon av annan hudfärg än man själv.
Dagens samhälle är globalt. Vi har internet och TV och kontakter över landsgränserna och det påverkar också språket. Det har bland annat påverkat n-ordet.
Vi har själva använt n-ordet när vi var små och det har vi också förlåtit oss själva för. Vi visste helt enkelt inte bättre då. Men nu vet vi bättre. Nu vet vi att det är ett ord som sårar, och därmed sårar det även oss när folk använder ordet. Det gör illa i oss som föräldrar att folk insisterar på sin rätt att säga sårande saker trots att de vet att ordet inte längre är politiskt korrekt.
Ord är inte enbart ord, ord kan såra andra mänskor men också förändra världen. Både till det bättre och till det sämre. Språk lever och förändras. Svenskan idag är inte densamma som den var för femtio år sedan. Dagligen försvinner ord och nya kommer till plus att gamla ord får ny mening.
Ord förändras både av sig själv och medvetet. Vi kan välja vilka ord vi vill använda och på det sättet ändrar vi på språket. RFSU har t ex varit mycket framgångsrika i att introducera två nya ord som har hittat sin plats i det svenska språket: snopp och snippa. Det om något bevisar att man medvetet kan förändra språket. Man kan välja att använda vissa uttryck i stället för andra.
Men som Maya Angelou sade: When you know better, you do better När du vet bättre, gör du bättre. Nu vet du vår mening om detta och jag hoppas du kan respektera det och förhoppningsvis reflektera lite över varför du använder vissa ord och kanske tänka efter lite nästa gång det dyker upp en person av en annan hudfärg än du själv och du känner att du behöver kommentera personens hudfärg.
"Only dogs and slaves are named by their masters. Free people name themselves" (John Henrik Clarke)
"It's not what you call me but what I answer to." – afrikanskt ordspråk
Om någon känner för ytterligare läsning om
n-ordet och rasism så rekommenderar vi följande sidor:
Kunsten å forsvare ordet "neger"
NEGER, så da! Blæk, betyder det!
How to respond to a racist joke
Why do people find racist jokes funny?
Onko sana "neekeri" loukkaava? Neekeri-, nekru- ja musta huora -nimittelyistä sakkoja
"Neger"-debatten og "Norges kulturarv"