När det gäller adoptiv- och fosterbarn ärver man ett okänt förflutet. Även om man känner till nakna fakta kommer vissa delar av barnets personlighet alltid att vara ett mysterium. Det är bra för barnet att känna att det kommer in i ett hem med egna klara regler. Detta ger en stödjande struktur som kan bilda motvikt mot eventuella förtidiga turbulenta förhållanden. Att vara bestämd med hur saker och ting ska göras ger barnet en känsla av att höra till. Det ger en förnyad bekräftelse av att nu hör barnet till vår familj.
Om man vet att barnet har haft en traumatisk historia är det nödvändigt
att hålla fast vid tanken att den kan repareras. Barn har en förväntning
om att bli behandlade som andra har behandlat dom tidigare och får en
ofta att känna att man liknar de mänskor de tidigare har varit tillsammans
med. Separation kan vara ett särskilt intensivt tema. När ett barn
har lidit är det vår naturliga benägenhet att försöka
skona dem från ytterligare smärta. Det är viktigt för sådana
barn att få obetingad kärlek, men samtidigt också otroligt
viktigt att komma ihåg att kärlek inte är det samma som att
ge efter. Dessa barn har ett desperat behov av en vuxen som är inställd
på att stå ut med deras motstånd och raseri och ändå
finnas kvar.Att säga nej på lämpliga tidspunkter är speciellt
bra för dem.