Rött i min hörna

 

Min hörna ser inte alls ut som jag hade tänkt mig! Den är mycket, mycket mer inspirerande och bättre och fylld med en helt annan färgskala än jag hade trott. Då när vi för länge sedan drömde om att bo i det här huset drömde jag om ett rum med  turkosa väggar, vita detaljer och mycket orange. I stället blev väggarna gröna och detaljerna har liksom blivit röda liksom av sig själv. Det här bordet fick vi ärva och det är precis ett sånt bord som mina föräldrar hade när jag var liten, bara i annan färg (vårt var 70-tals orange!). Mina morföräldrar hade ett precis likadant bord, men träfärgat.

Sen dök den här lampan upp – ännu en röd grej! Den har stått i ett av ungarnas rum, men han tröttnade på den och nu fick den flytta hit ner. Lampan har följt med i släkten och fanns från början på ett apotek har jag för mej.

Den här gungstolen försökte vi sälja för ett tag sen, men fick alltför låga bud. Det kändes liksom fel att göra sig av med ett så fint hantverk för bara en spottstyver, så gungstolen fick hänga med i garaget tills mitt rum blev klart och den hittade sin plats. Gungstolen har  funnits i släkten i över hundra år och är målad i ursprungsfärgen – ett makalöst hantverk tycker jag!

Mitt rum blev inte turkost med orange detaljer, men det blev fint ändå! Mer Karin Larsson än Jonathan Adler, men fint ändå. Och framför allt så är det min hörna, min, bara min! (om vi ignorerar alla andra som befinner sig här dagarna i ända!)

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

För två år sen, men det känns som längre än så!

För två år sen började pappa och jag arbetet med att göra om det felbyggda badrummet och de små sidorummen till ett lyxigt spa och ett arbetsrum åt mig.

Oj, vad det dammade! Men det var jätteroligt. Det var skoj att se vad som fanns under ytorna och det var jättekul att bygga upp allting på nytt, men nu så som vi ville ha det.

Det här rummet har byggts om många gånger under åren. Från början var här antagligen en liten stuga och man gick ut genom dörren som fanns där som fönstret till höger på bilden finns nu. Vi bor ungefär ett stenkast från kyrkan, kanske var det här en stuga där folk kom och bytte om till finkläder innan de besökte söndagskyrkan? På de här väggarna hittade vi fina gamla tapetrester på sina ställen, från cirka 1850.

Nuförtiden ser det lite annorlunda ut! Jag gjorde egna tapeter till den här väggen och blandade in några gamla tapetrester bland de nya pappren.

Men resten av tapeterna finns kvar under väggskivorna så kommande generationer som renoverar ska få sig en fin överraskning de med.

Tänk att det såg ut såhär för bara två år sen! Det känns jätteskönt att ha renoverat hela huset och nu veta att elen och vattnet är draget som de ska (och inte olagligt som tidigare).

Det här var en gång någons kök. Undrar hur många som har suttit här och sett ut genom fönstren och tittat på människorna som går förbi? Nu är det vår tur.

Här trivs jag bra med min kopp te och alla mina pyssel.  Och det gör övriga familjen och vänner också! Ända sedan rummet blev färdigt så har det här rummet blivit mer och mer vårt vardagsrum.

 

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Ticktackande klocka

Vad jag blev ledsen när min gammelmormors gamla ticktackande klocka gick sönder… (sista bilden i det här inlägget).  En fjäder i den sade boing, och så fungerade den inte längre. Det var inte en värdefull klocka, men den var värdefull för mig och det har inte varit lätt att hitta något att ersätta den med! Det viktigaste tyckte jag var själva tickandet, för det är det som får mig att tänka på tanter som fanns när jag var liten. På min mormors kök. På min gammelfarmor som satt där och spann och kardade ull och alla gamla namnlösa tanter som vi hälsade på när jag var liten. Överallt fanns det där tickandet, och det finns knappt nu längre. Men nu finns det hos mig igen!

Tack mamma och pappa för den jättefina klockan! Nu känns mitt arbetsrum som det ska igen!

 

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

I pysselrummet

003

014 (2)

018

040

109 Jag vet att jag har sagt det förut så många gånger, men jag bara älskar mitt pysselrum!

 

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Ljuset i mitt rum

100 (2)

105

Oberoende vilket väder det är ute så är det alltid nåt magiskt över mitt pysselrum – fördelen med att ha fönster som vetter åt tre olika håll!

Snart är mitt arbetsrum ett år gammalt och det har varit fascinerande att följa med hur ljuset förändras i det här rummet under årstidernas gång. Ibland kan vi t o m se solen lysa  genom hela husets långsida ända från köksfönstret och ut i det ena fönstret i mitt rum!

Det är lycka det!

 

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Glimtar ur min vardag just nu

Det här ser jag på varje dag – lycka!

046   051 052 055 (2) 059 066 074

(speciellt om man råkar ha en stortå bruten och i stort sett har bosatt sig i arbetsrummet i en vecka!)

 

 

 

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

En titt in i mitt favoritrum (för tillfället städigt!)

002

Idag blir det ännu en titt in i mitt pysselrum/arbetsrum, helt enkelt för att

-jag gillar det!

– det råkar vara städigt just nu

– det snart kommer att vara suprerörigt igen när vi fortsätter med vår renovering

048

Hela det här rummet kommer nämligen alldeles snart igen att vara överbelamrat med en massa badrumsgrejer.

057

Badkaret skall lyftas ut och golvet skall kaklas och inte sådär lätt att jag bara lägger ner kaklen, utan jag fick för mej att göra ett mosaikgolv så det här kommer att ta tid…

063

Men just nu njuter jag av att se mitt rum så som det ska vara!

115

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Lyckan är att bo i en liten stuga

012 Vi bor i ett rätt så stort hus, men när jag sitter här i mitt lilla hörn av huset känns det som att vara i en liten stuga. I någons liten stuga – inte min, för jag har inte riktigt vant mig vid tanken än att det här faktiskt är mitt rum! En stuga som jag mer än gärna hälsar på.

022

Här sitter jag och funderar och gör mina projekt. Här sitter jag och blir inspirerad. Det känns som att gå in i en annan värld när jag slår mej ner vid min arbetsplats och ingen skillnad om det sitter ungar och gör läxor vid det andra bordet eller maken gungar i den röda antika gungstulen – det här är ändå en plats för meditation och koncentration och inspiration!

018 (2)

Jag hade trott att man behövde ha bara vitt eller bara grönt som i en skog eller bara avskalat för att riktigt kunna meditera och koncentrera sig. Jag är tydligen precis tvärtom! Här i mitt rum med alla mönster och färger känner jag frid och ro.

029

Det är som att dyka huvudstupa ner i en bok som tar en till en annan värld – man glömmer för en stund bort vardagens bekymmer eller att det ens finns en vardag. Det enda som existerar är nuet, precis som det ska vara. Nuet, och massor av roliga tankar och idéer.

 

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Städtankar – jag tänker sluta med såna!

Här sitter jag i mitt arbetsrum – det enda rum i huset som jag inte blir irriterad på om det är rörigt!

Vilket är lite ironiskt på nåt sätt för jag har hela tiden haft svårt att koncentrera mej när jag suttit i köket och det varit rörigt där, men här i arbetsrummet så gör det på nåt sätt inte nåt – det finns så mycket fint att koncentrera sig på, så jag hittar inspirationen ändå.

På tal om städigt: jag har en ny utmaning åt mej själv – att sluta bry mej om det är rörigt eller inte när vi får gäster…!

Jag trodde under flera år att jag kommit över sånt, för när man hade små barn som var det ju helt omöjligt att ha det städigt hemma hela tiden. Man fick, som den där ena bilden  som cirkulerar på nätet så träffande beskriver välja två alternativ av tre: ett rent hem, lyckliga barn och en förälder som var någorlunda till sina sinnes fulla bruk. Hos oss var det inte lätt att välja ens en av dom där tre grejerna, men det första som fick ryka var just städigheten. Det fanns viktigare saker att göra än att hålla på och dammsuga eller torka damm jämt.

Sen blev ungarna plötsligt av sig själv större och nu går dom alla i skolan och vi är inte längre en småbarnsfamilj. Nu börjar det plötsligt störa mej om det är dammigt eller rörigt hemma, nu när jag har lite extra tid, och jag tänker att vilken dum grej ändå!

Av allt onödigt som man kan gå omkring och ta stress över så är damm definitivt högt uppe på min topp tio lista. Som samtidigt är topp tio-listan över i-landsproblem har jag på känn.

Det är inte som om det spelar nån som helst roll om man har det dammigt hemma eller inte (lyssna på det här pratet så får du höra vad experten säger om den saken! Agnes Wold: Därför är det kvinnorna som städar – helt i onödan) Det har inte varit relevant under alla årtusenden som det har funnits människor. Det är så mycket mer viktigt att man har en bra anknytning, att man i grunden är trygg med sig själv och att man är en del av samhället och tar hand om andra. Det är sånt som gör att man blir lycklig. Det är sånt som gör att man mår bra, och till och med till en viss mån att man hålls frisk. Inte att man har det dammfritt hemma.

Mitt mål är att bli kvitt den där inre städtanten som jag tydligen har internaliserat vare sig jag ville det eller inte, helt utan att jag märkte det. Jag tänker till på köpet visa upp röriga bilder på bloggen har jag bestämt mej för, för just nu går bloggen lite på sparlåga vilket kanske inte märks på nätet, men inne i mitt huvud märks det. Så jag tänker göra det lätt för mej, bjuda hem folk till mej både på riktigt och virtuellt och strunta i om det är städigt eller ej! Det viktigaste är ändå att vi umgås, både på riktigt och via bloggen, så mitt nya projekt är att helt enkelt censurera mej själv varje gång jag håller på och säger ”ursäkta, vi har det så rörigt här hemma”. I stället sätta stopp på dom tankarna och säga Välkommen, utan att komma med några bortförklaringar!

022 026 027 031 033 (3)

(dessutom har jag insett att mitt rörigt är andra mänskors städigt, och tvärtom! så det är ju urdumt att hålla på och oja och voja sig över nåt sånt. Alla som kommer hem till oss säger att dom bara ser på allt det fina ändå, att här finns så mycket att se på överallt, så nu ska jag börja känna mej som en gäst hemma hos oss lite mer och bara se på huset med dom där glada glasögonen som ser allt fint!)

 

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Lamporna i pysselrummet

110 (2)

Jag tycks ha en svaghet för tantlampor – ju tantigare desto bättre, eller ju mer lik lamporna som tanterna i min barndom hade, desto bättre. Hela mitt pysselrum börjar vara fullt av såna här lampor nu, och jag gillar det!

114

Jag gillar att också sätta min egen prägel på dom, som med lite extra pynt eller nån ny färg eller nåt sånt.

116

Än så länge har jag bara några lampor i mitt arbetsrum, men vi planerade för många fler lampor än så så när höstmörkret faller på och det börjar klia i pysselfingrarna har jag på känn att det dyker upp en del hemmagjorda lampor här också!

123

Men än så länge är alla loppisfyndade eller ärvda. Alla olika varandra, men på nåt sätt passar dom ändå alla in i just mitt arbetsrum.

 

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook