Varför ger vi gåvor? Gåvor ger vi av alla möjliga anledningar till olika personer beroende på hur nära vi står dom och hurdan gemensam historia vi har. Att köpa en present till nån man inte känner är inte alltid det lättaste och kan minsann få en att få gråa hår ibland, medan om det är en vän som man känner som man vill ge nånting åt så kanske det hur lätt som helst när man vet precis hurdan smak dom har.

För många år sen läste jag en aritkel om varför vi ger gåvor till varandra, och den gav mej många aha-upplevelser.  Innan det hade jag inte ens funderat på saken – att ge gåvor var bara nånting man gjorde, nånting som hörde till. Att ge gåvor är en komplex ritual som fyller allt möjligt i våra samhällen. Gåvorna (eller frånvaron av gåvor), vad dom består av, hur man ger dom och till vem kan symbolisera allt möjligt som t ex hur nära man står varandra eller hur mycket man uppskattar varandra och förstärker band mellan släktingar och vänner och arbetskollegor (eller bryter det genom frånvaron av gåvor). Genom att ge en gåva kan man visa för den andra personen att den är viktig för en. Förutom att man får ge nånting som man hoppas konkret skall göra den andra mänskan lycklig för en stund eller underlätta dens vardag, så får givaren också nånting – man får all nytta av att ha gjort nånting altruistiskt, gjort nånting som man känner är bra för den andra personen. Det finns mer och mer forskning som visar att just detta – altruism – är det som får oss mänskor att må bäst. Vi mår bäst när vi gör nånting bra för någon annan, så knepet nr 1 för att vara lycklig är alltså att göra en annan mänska lycklig!

Jag har funderat en hel del på det här med presenter och symbolik speciellt nu när jag råkade fylla år. Ju fler år på nacken, desto lugnare och roligare är det att fylla år på nåt sätt, oberoende om vi firar det med ett kalas eller inte.   Det är kul att ha en dag på året som är ens egen dag, som man får lite grattis på facebook och i brevlådan och nuförtiden får gåvor flera dagar efteråt – vilken lyx!

Den här gången fick jag lite gåvor senare av några väninnor som båda hade köpt ljuslyktor åt mej

Först kom en väninna med bland annat dom här två turkosa ljuslyktorna – dom såg så ”ninettiga” ut tyckte hon! Det tycker jag också – helt mina färger. Sen kom en annan väninna med en ljuslykta full med pysselsaker. ”Den är kanske inte riktigt din färg, men du kan ju måla den eller nåt” sa hon. Det visade sig att hon bland annat hade fyllt den med just en sån grej som det lätt går att piffa till saker med – washitejp

Några sekunder senare var den ljuslyktan också mer ”ninettig”. Så perfekt pysslig present åt just mej!

Åh, vad det är kul att fylla år också såhär efter så här många födelsedagar och få presenter! Inte lika pirrigt som när man var liten och väntade i månader på sin födelsedag, men presenterna och omtanken värmer desto mer och desto längre. Då slet man upp sina paket och glömde rätt så snabbt bort vem man hade fått sakerna ifrån (och glömde helt bort alla mjuka paket), men när jag nu får presenter – då känns det verkligen alldeles innerst inne i mitten av mej själv hur glad jag blir över omtanken, ingen skillnad om paketen är mjuka eller hårda eller består av ett tunt kuvert med en sedel i, det verkligen känns den här själva idén bakom presentgivning – att skänka en annan person glädje och visa omtanke.

(tack skall ni båda ha för dom fina ljuslyktorna och presenterna!)

P.S. Vill du läsa mer så finns det en mängd vetenskapliga artiklar om det här med att ge gåvor & om hälsofördelarna med osjälviskt beteende