3 dagar med mer eller mindre snö

Vi har haft några alldeles underbara vinterdagar nu på sportlovet! Ibland snöstormade det, ibland sken solen, och nu idag har vi plumsat omkring i den härligaste, luftigaste pudersnö man kan tänka sig. Alldeles underbart!

Jag tog på skoj några bilder på kyrkan från ungefär samma vinkel, under tre olika dagar – tänk, så här varierande har det varit den senaste veckan!

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Fantastiska tavlor på Café Hallonblad!

Just nu finns det ett helt gäng alldeles fantastiska fina tavlor på Café Hallonblad i Pargas!

Det är pargaskonstnären Matti Karjula som ställer ut tavlor som föreställer både djur och människor.

De här tavlorna är alldeles underbara och fångar blicken och intresset varje gång vi besöker caféet!

Sari på Hallonblad berättade för mej att konstnären alltid hälsar på alla djur som han porträtterar och lär känna dem, och det känns på nåt sätt – det är unika, personliga porträtt han gör av precis alla djur och människor. Jag gillar precis alla tavlorna, önskar vi hade haft en sån på vår fina lilla hamster Smulan som lämnade oss i fredags… fast jag undrar just hur bra det går att måla av hamstrar, speciellt galna knäppon som vår hamster var!

Café Hallonblad är vårt favoritmatställe i Pargas – det enda stället som gör allergivänlig mat, och vi brukar ibland ringa på förväg för att kolla om de kan fixa alternativ lunch åt mej om det råkar vara nåt som jag inte kan äta, och oftast går det hur bra som helst! Om du någon gång besöker Pargas, så ta dej en titt in på caféet – det är en speciell liten oas i vårt lilla Pargas, med en alldeles fantastisk bakgård som lika gärna kunde befinnas någonstans på Korsika eller i Italien.

009 012 014 016 020 029 032 034 038 039

 

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Gamla Malmen – our little part of the world

174

This is where I live – in the middle of the little town of Pargas in the southern archipelago of Finland.

This used to be the town center called Malmen (which originally meant a place with lots of sand), but then the town grew and the center moved to the other side of  the strait (or canal, as the tourists call it. But it’s really a strait!) and this became Gamla Malmen, the old town center.

075

Many of the houses used to have shops in the lower floor, but nowadays almost all the houses are ordinary living quarters.

Well not so ordinary when I think about it!

There aren’t that many houses like these ones in Pargas, and we who get to live in one are really fortunate!

083

We get to live just a stone’s throw from the old medieval church, surrounded by history (like the yellow house that used to be a school) and with the most incredibly pretty houses as neighbors!

085

I love walking around on our old streets and think of all the people who have lived here. What was life like here a hundred years ago? Two hundred years ago, or even eight hundred years ago?

Most of the houses that still stand are from the 18th or 19th century, but they have been constantly rebuilt so many of them have features from the 20th century. Just like our house. From  the outside our house is an ordinary early 20th century house, but on the inside you can find traces of at least one earlier house.

091

Every house used to have their own well, and in fact many still do just like ours. It is just perfect for when you are an avid gardener like I am and we don’t get enough rain water – we always have some water left in our well to water the plants with.

093 (2)

If you visit Sweden or Finland you get used to seeing houses like this one: a red house with white trims. This is the Dream for many people! or at least, to own a cottage like this one as a summer house.

The original Red house with white trims was Riddarhuset, a house on Riddarholmen in Stockholm, and rich people wanted to associate  themselves with that building and be as refined so they started painting their big houses red. Then the farmers started painting their houses, their barns and everything in this red colour! The countryside is littered with buildings in this red colour, both in Finland and Sweden, and the paint is really cheap paint that is affordable for almost everyone. Or you can make your own, as our neighbors sometimes do!

096

This yellow color is also a really traditional one, often paired with a light grey like on this house. I love that combo! 097

I wonder how many people have walked these roads on their way to church.

It uses to be mandatory to attend church in the olden days, and it probably was a bit of fun also – you got to meet people and get the latest gossip and also the news from the pulpit. Nowadays almost no one attends church or only a few handfuls of old ladies, but at Christmas the church is filled with people – the church has room for about a thousand at a time.

163

Our church is such a beautiful church! They started building it in the 14th century and the paintings in the ceiling are just wonderful! So is the churchyard. I love walking in the churchyard and looking at the old gravestones.

102

We are also fortunate to have some four-legged neighbors – the sheep which live here parts of the year. 109

They’re really friendly sheep, that love to be petted! 125

This used to be a store, surrounded by other stores and shops  and just a stone’s throw from the market place (now called the Old Marketplace and only used sometimes as such). People came to market or to church by boat, and our house actually used to lie just near the waterfront! The land has risen so much and the city has built a road nearby that drained parts of the land from water, so now we have to walk a little bit longer before we get to the harbor or the beach. A hundred years before you could see the beach from our kitchen window!

132

Many people have lived here, and many still live here, but we have it so much better than the people before! We have insulation, electric heaters, running water, indoor plumbing. It must have been quite a chore to have a house running in those days before electricity.

134

I love that all the houses have different colours in our part of town!

We have such a pretty old town in Pargas, and I am so fortunate to get to live here!

 

 

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Sundöppning med blå himmel och vackertvädermoln

012 (2)

Genom vår lilla stad går Sundet – en liten remsa vatten som ser ut som en kanal, men som är ett riktigt sund och som varit en viktig vattenremsa för orten under alla år.

024

För nästan 100 år sen debatterade man vilt vad man skulle göra med Sundet, som hade blivit en illaluktande och grund vattensamling mellan Pargas två huvudöar. En del tyckte att man skulle fylla igen Sundet och bli av med eländet en gång för alla.

036

Andra tyckte att man skulle muddra och fixa fina sundkanter. Som tur är för oss år 2014 så vann dom senare, och för 80 år sen var det dags för Sundets invigning.

027

På Köpmansgatan kunde man bl a se bilder från hur det såg ut när Sundet invigdes för 80 år sen

I år har man fixat upp Sundet så miljön runt sundet är fin och prydlig och det här ville man fira med en nyinvigning med en båtkavalkad, blåsorkester och tal. Precis sådär som man skall fira sånt här i en småstad!

025 Lördagen började med strålande väder – perfekt väder för sundfesten! Jag gick mej en sväng genom centrum av vår stad – precis såhär öde och folktomt ser det ofta ut. Så är det när man bor i en sån här liten småstad, det kryllar inte precis av folk, men när det sen ordnas en folkfest som den här sundöppningen – då blir det plötsligt fullt av mänskor och precis ”alla” är på plats!

032

Köpmansgatan gjordes om till en gågata för några år sen, och det har inte funkat sådär jättebra tycker jag. Det saknas nån större butik som skulle dra folk hit, för som det är nu rör dom flesta sig vid dom stora livsmedelsbutikerna. Vilket är synd, för det här är ju om något småstadsidyll!

034

På malmen träffade jag min far som skulle spela Wilhelm Hallonblad under sundöppningen.

042

Pappa tog lite hjälp av Pargasexperten Egil Essén. Egil är vår orts riktiga expert som samlat på sig massor av material och historier om Pargas, och han kunde också berätta ett och annat om Wilhelm Hallonblad, som var en sakletare och ett riktigt original.

053

Egil har precis gett ut en ny bok, och pappa passade på att köpa det första exemplaret och få det signerat. Sen tittade vi lite på kartan som Egil låtit förstora. Det var en karta som Erik Sarlin (typ brukspatronen på orten) hade beställt, som visade hans idé att göra Sundet till en riktig farled.

072

Men så bidde det inte – i stället fick vi det här härligt romantiska kanalliknande Sundet! Dags för sundöppning och minst halva Pargas var på plats.

086

Hallonblad gick omkring med sin kärra med upphittade saker. När han träffade på några barn språkade han lite grann och gav dom namn och godis.

107

Wilhelm Hallonblad var en unik person som bland annat fraktade limonad från limonadfabriken som låg nära vårt hus. Han ägde också några båtar som han hyrde ut, och så var han i det närmaste en professionell sakletare, eller sakförare som han sade, som gick runt med sin kärra och hittade saker. En sån där karaktär som kunde ha funnits i en Astrid Lindgren-bok.

Han var barnkär och gillade att hitta på egna namn åt barnen, som t ex min farmor som minns hur hon fick hårda karameller av honom. Barnen fick åka med på hans kärra som var fylld av saker som han fraktade eller hittade.

142

Det var full rulle vid Egils bokstånd. Massor av folk som ville köpa den nya boken om Sundet.

146

Hela sundkanten vid kyrkbron var full av folk. Uppe på kyrkbron stod folk och höll tal och ibland spelade en blåsorkester. Härlig stämning!

163

Sen var det dags för båtkavalkaden. En hel drös med båtar åkte genom sundet, vände vid Kyrkgropen och åkte tillbaks igen.

189

En del av båtarna hade egen musik med sig, den snofsigaste var nog den här med egen trumpetist!

208

Roddklubben representerade med roddare och kajaker

214

Några optimistjollar seglade också genom Sundet

218

Det var helt otroligt mysigt och fin stämning!

223

Såna här båtkavalkader borde ordnas oftare  tycker jag! så kunde man riktigt satsa såsom en del hade gjort, och ha picknick längs med Sundet och verkligen göra en heldag av det.

Det tog rätt så länge för båtarna att ta sig hela vägen genom Sundet, men till sist var dom klara med ena vägen och vände och åkte tillbaks en sväng igen så vi fick se dom på nytt.

297 (2)

Den här gången dök också Finlands nationalskald Johan Ludvig Runeberg upp. Han satt rak i ryggen och sjöng ”Till en fågel” medan hustrun Fredrika fick ro. En rätt så symbolisk tablå av deras äktenskap. Fredrika var dotter till biskopen som då bodde i Pargas och det var här dom träffade varandra och påbörjade sin, tja, kanske inte riktigt kärlekshistoria, men nog sitt äktenskap! Fredrika var också en författare, men hamnade alltid i skuggan av sin man som ständigt var kär i andra kvinnor (och som ansåg att det var viktigt för honom att vara förälskad i andra eftersom det gjorde honom till en bättre poet!).

287 Härligt med båtkavalkad tyckte vi! Det var så bra väder och riktigt perfekt småstadsstämning vid sundkanten och glada mänskor överallt. Tusen tack till er alla som ordnade sundöppningen hälsar hela familjen Bahne – fler såna här!

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Vår i Pargas

Jag gick och drog på mej nån följdsjukdom efter influensan, så jag har varit däckad (igen) sen natten till fredagen. I stället för en massa påskpyssel och grejs så blir det lite sjukledigt på bloggen igen, men lämnar kära bloggen med den här fina filmen från Pargas, staden vi bor i:

P.S. Vårt hus syns förresten på filmen!

Utflykt till Kustö slott, eller rättare sagt ruiner (tack vare Gustav Vasa!)

118 Häromdagen hade vi lust på en picknick och tog oss några km norrut till Kustö och ruinerna av Kustö slott.

102 Kustö slott var ett gammalt medeltida slott som byggdes som försvarsanläggning på en central plats. Farleden mellan Stockholm och Åbo var säkert relativt väl trafikerad på den tiden, eftersom det var dom två stora städerna i rikets östra halva och man aldrig riktigt visste vad Novgorodarna i öster kunde hitta på, så det gällde att ha en stark försvarsborg i trakten för säkerhets skull.

027 Kustö var den finska biskopens säte och när Gustav Vasa tog makten och genomförde reformation och avveckling av katolska kyrkan i Sverige passade han på och rev bland annat den här borgen så inte katolska kyrkan skulle återfå makten i området. Innan dess hade borgen hunnit vara dansk under några år – före det fanns ett Finland (eller Sverige för den delen) så var det alla möjliga nationaliteter som åkte runt Östersjön och försökte skaffa åt sig landområden.

058

Rester efter danskarna kan man fortfarande se i en del namn på olika ställen här i trakten i form av ställen som heter nåt med dans. Dans syftar alltså inte alls på nånting som man gör i takt till musik, utan på danskarna som var här och härjade under medeltiden.

029 Idag finns det bara ruiner kvar av slottet, rätt så välhållna ruiner med nån enstaka ek som växer däribland.

034 Jag önskar jag visste mer om borgen och dom olika rummen, men det är kul såhär också att gå omkring och fundera och fantisera vad som har varit var – det här är minsann ruiner som kittlar ens fantasi!Vi gick omkring och undersökte och tänkte på olika sagor – ett tag spelade dom förresten Ronja Rövardotter här i ruinerna. Det perfekta stället för just den pjäsen tycker jag!

051 Dags för lite picknick som sagt, och vi råkade se en huggorm och efter det var barnen så skärrade så dom höll sig nära oss vuxna hela tiden hur vi än försökte förklara för dom hur dom skall göra för att inte råka på huggormar (stampa i marken, ha gummistövlar på sig för säkerhets skull).

076

Som tur var fanns det lite lämplig mur att sitta på

074 (2) En del saker smakar bara bättre när man är ute i friska luften har vi märkt! Det är nåt med den där grejen om att det är det enda man har med sig, som på nåt sätt gör att det smakar bättre tycker jag. Jag gillar verkligen picknickar, och mina barn med! 092

Jag hann mej en kort sväng och lite utforska dom mindre rummen. 094

Flera gamla valv finns kvar med små rum bakom. Borgen var en  trevåningsborg från början – det måste ha sett mäktigt ut med en så stor byggnad här mitt i skärgården omgiven av vatten och öar. 096 Nu idag ser den precis ut som ruinerna efter en medeltida borg skall se ut. Vill man se resten av stenarna som fanns här i borgen så kan man bege sig 15 km nordväst till Åbo Slott. På samma vis är det världen över – gamla byggnader används som byggmaterial till nya. Precis som man har gjort med vårt hus som delvis är byggt av gammalt material.

099 Det finns förresten en grillplats och utedass vid stranden vid borgen, så det här är verkligen perfekta läget för en picknick! Finns massor av parkeringsplatser också, så ibland är här säkert mycket folk, men en dag som denna var vi nästan helt ensamma och hade inget som helst problem att hitta en skyddad plats där vi kunde sitta i fred och mysa.

Jag gillar gamla saker och gamla ställen och gamla hus! Vi lever hela tiden med historien med oss, men ibland glömmer man liksom bort hur mycket som finns med oss fortfarande. När man beger sig till ett sånt här ställe blir det på nåt sätt så konkret. Vi består alla av generna från alla dom mänskor som kom före oss. Vi finns här tack vare alla som kämpade för att överleva, som av en slump eller skicklighet överlevde och vår lokala historia är en del av världen och mänsklighetens historia. Jag tror vi lär oss en hel del om den mänskliga tillvaron inte enbart genom att fundera på hur vi är funtade i denna dag, utan också genom att studera historien och lära känna dom mänskor som fanns innan oss. För det är dom som gjorde oss till det vi är idag – vi är dom, och dom är vi. Dom kände samma saker som vi, och vi känner samma saker som dom, på samma sätt som mänskor världen över upplever saker på precis samma sätt. Alla är vi en del av samma mänskliga historia.

 

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Lenholmens naturstig en skön vårdag

263 (2)

En dag åkte vi ut till Lenholmens naturstig och hade picknick. Naturen är så vacker där, och vi får konstigt nog lite Köpenhamnsvibbar av stället (tänker på Dyrehaven och ekarna där, fast på Lenholmen får man ofta vara helt ensam – Dyrehaven är smockfull med folk alltid) – man kan nästan inte tro att man är i Pargas, det är nästan som att vara i nån slags sagoskog!

Vi gick omkring och lekte på den 450 år gamla eken, låg på marken och tittade på trädkronorna (dvs jag gjorde det, och njöt i vårsolen!), hittade blåsippor, gick och såg på fåglarna från fågeltornet och grillade lite pinnbröd och korv. Superskön vårdag, precis sådär perfekt som en vårdag skall vara!

075 (2) 160 177

188

182

199

214 (2)

084

241

260

268

301

180

186

141

149

353

399

509

405

450

151

324

311

529

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

190 steg

Tidningen Åbo Underrättelser (som för övrigt är den äldsta svenskspråkiga rikstidningen i hela världen, enligt John Chrispinsson i Den Glömda Historien) i år 190 år och för att fira det har dom en hel massa olika roliga jippon på gång. Ett sånt är utmaningen att gå 190 steg från sin dörr, ta en bild och skicka in den till tidningen. Jag skickade in en bild som nu finns att beskåda här hos ÅU

(bilden med hästen har förresten min pappa tagit!)

190stegninettebahne

Men jag kan se så mycket mer än bara en grej om jag går 190 steg! Dom stegen kan bära åt flera olika håll, så här kommer några bilder från vad jag ser när jag går 190 steg åt olika håll från våran trappa:

190stegd 190stegg 190stegh 190stegi 190stegj   190stegl 190stegm

190stegk

Ta 190 steg du också och skicka in bilder! Jättekul projekt tycker jag – intressant att se vad som döljer sig ett antal steg från olika mänskors hem!

Pargas by night

Pargas by night

Pargas by night Pargas by night   Pargas by night Pargas by night Pargas by night Pargas by night

Ny Gamla Malmen-blogg

Sen vi flyttade tillbaks till Pargas märker jag hur mycket jag gillar att fundera på den lokala historiken, nånting som jag aldrig gjorde när jag var liten och växte upp här. Ibland blir det till ett inlägg här på bloggen, men jag kände att det fanns plats för mer så nu har jag startat upp en ny blogg – Gamla Malmen-invånarföreningens blogg.

gamlamalmen

Välkommen dit, du som läser här och vill se Pargas-bilder eller du som bor på Gamla Malmen och vill vara a jour med allt som händer här i vårt fina kvarter!