27. maj – porslin

porslin

Porslin – nåt som jag gillar att ha, men inte gillar att lägga ut stora mängder pengar på. Det är då det lönar sig att ha tantsmak och gilla loppisgrejor kan jag berätta!porslin

När vi gifte oss hade vi nån slags idé om att man skulle önska sig en fin porslinsserie till bröllopet och sen var det den som var ens finporslin som man alltid tog fram till fester och sånt. Vi önskade oss rent klassiskt porslin – vita tallrikar med en liten rand av prickar längs med kanten. Jag tänkte att dom blir nog lätta att kombinera med vad som helst, det är engelskt porslin som man säkert får fler delar till hur lätt som helst och färgen och mönstret tröttnar man inte på i första taget. Och jo, vi tröttnade inte på dom, men butiken som tog in dom tröttnade tydligen rätt så fort på just det här porslinet, för redan nästa år hade dom slutat sälja den! Nu går det bara att köpa som dyr import från England vilket vi inte har råd till.

porslin

Inget ont som inte för nåt gott med sig, för med åren har en del tallrikar och assietter gått  sönder, men nu har jag börjat ersätta dom med loppisporslin i stället! Jag passar på och fyndar alltid när nån skall föra bort porslin till Missionsboden eller fyndar själv på Missionsboden (vår lokala ”Myrorna”), och speciellt grönt mönstrat porslin hittar sig hem till oss. Passar perfekt till våra gräddvita tallrikar, och det är mycket smartare att i en barnfamilj ha lite mindre dyrt porslin som man inte behöver vara fullt lika rädd om – nånting som vi överhuvudtaget inte tänkte på när vi önskade vårt bröllopsporslin. Det begagnade porslinet kommer dessutom med en historia, nånting som jag gillar mycket mer än historielösheten hos nytillverkade saker.

| 1. Snapshots | 2. Liten | 3. Hjärta | 4. Ett plagg | 5. Sovrum | 6. Ett tips! | 7. Drömmar | 8. Nära | 9. Om jag vore en färg | 10. Lunch | 11. Mina blogg-tips! | 12. Som liten | 13. Kvällen | 14. Rofyllt | 15. Kök | 16. Pasteller | 17. Min kära vän | 18. Morgonljus | 19. Minns | 20. Nära hjärtat | 21. Under mina fotsulor | 22. Familjen | 23. Från min soffa | 24. I blom | 25. På min tallrik | 26. När ingen ser | 27. Porslin | 28. Förälskelse | 29. Ballong | 30. I framtiden | 31. Här är jag! |

Superfina anslagstavlan

gammal anslagstavla hos Tedags hos Tant Ninette

Dags för lite Fabrikstema igen, och dags för en ny moodboard. Eftersom jag är superdålig på att komma på nåt ”aprilmoodboard” (jag inser att jag inte riktigt vet  vad det betyder ens – betyder det nånting som symboliserar april, eller hur april har varit detta år, eller en moodboard som man använder i april?) så hittar jag på lite eget. Idag tänker jag visa min nya superfina anslagstavla i pysselrummet!

gammal anslagstavla hos Tedags hos Tant Ninette

Den här anslagstavlan är egentligen en stor förgylld ram som vi har spikat fast i väggen.

gammal anslagstavla hos Tedags hos Tant Ninette

I mitten av den har jag fäst en vanlig korkanslagstavla och sen tejpar jag och fäster saker lite här och där.

gammal anslagstavla hos Tedags hos Tant Ninette

Den här ramen har antagligen varit i användning i kyrkan för hundra år sen eller mer. Min mammas farfar studerade till klockare och vikarierade ibland i kyrkan så jag tror att det var han som i samband med kyrkans renovering i början av 1900-talet fick tag på lite  grejer som skulle kasseras. Sen sattes dom på nåns vind och glömdes bort under alla år. Nu får i varje fall den här ramen komma fram och se lite solljus igen.

gammal anslagstavla hos Tedags hos Tant Ninette

Jag gillar min nya anslagstavla! guld och snirkligt och funkar bra med  tejp på väggarna.

gammal anslagstavla hos Tedags hos Tant Ninette

Här kan jag hänga upp bilder och grejs som inspirerar mej, och eftersom den här anslagstavlan hänger i pysselrummet behöver det inte finnas några som helst praktiska grejer på den. Bara kul, bara fint!

Moodboardinlägg hittar du idag på Fabriken.

Anslagstavlor

154

Dags för marsmånads moodboard på Fabriken, och eftersom jag har lite svårt med att fixa ihop moodboards märker jag så tänkte jag i stället visa mina nya blivande anslagstavlor som kanske nån gång får agera moodboard:

154

Det här är en gammal kantstött ram och en gammal anslagstavla i kork som jag har tänkt fixa ihop på nåt sätt. Sen skall den hänga på väggen i mitt nya pysselrum! Det ser jag verkligen fram emot.

159Den här härliga ramen med kyrkovibbar skall också bli anslagstavla har jag tänkt. Jag har ingen aning varifrån den har kommit, men min morfars far (tror jag det var) lär ha målat en altartavla till kyrkan nån gång och vi har hittat andra grejer som påminner om kyrkan efter honom och hans fru så jag tänker att kanske det är nån grej som kyrkan har gjort sig av med nåt tag och sen har den bara hängt med under alla år och legat glömt på en vind. Nu får den bo hemma hos oss och få nytt liv som blickfång på en vägg.

Jag har lite svårt med dom här moodboards-inläggen märker jag. Jag vet att många gillar att göra och titta på moodboards (vilket är anledningen att dom dyker upp som tema så ofta på Fabriken), men själv så samlar jag alla mina moodboards på Pinterest och då aldrig ett moodboard för en enskild månad eller årstid (förutom hösten av nån anledning! har en pinterestboard med höstpyssel). Fast vad menas egentligen med temat mars moodboard? Betyder det ett collage som skall ge stämningen av marsmånad? eller är det ett collage för framtiden, för hur man ser nästa månad med mars månads ögon? För om det bara gäller att visa upp en bild som ger stämningen av marsmånad så då går det lätt som en plätt!

350Snö och kallt och sol!

Hursomhelst, jag fortsätter med att försöka hitta på egna sätt att tolka ordet moodboard på. Andra sätt hittar du på Fabriken idag.

Gamla foton

079

Den senaste tiden har en hel hög med gamla foton hittat hem till mej, bland annat ett gäng såna här studiofoton. Dom är framkallade på nån slags tjockare kartong och har en viss tyngd, så det känns nästan som att hålla i ett miniatyrporträtt när man håller i fotot. Undrar vad den här typens fotografi kallas och om någon fortfarande tar såna här porträtt? Det skulle vara jättekul att göra ett eget, för dom här bilderna är klara och tydligare än många foton som tagits senare. Det känns som att man verkligen kan lära känna personerna på dom här bilderna, som om dom närsomhelst kan kliva fram från kartongen och prata till en. Så klara och tydliga är bilderna.

Den här damen som tittar rakt på publiken är min mormors mormor Karolina. Hon blev tydligen fotad i nån studio i Åbo för länge sen.

Det här är min mormors mors väninna Ellen, eller tant Ellen som min mamma och hennes syskon kallade henne. Hon var en snofsig dam som bodde i Stockholm och skickade exotiska saker till lilla orten på landet här i Finland.

Min mormors mor hette Irene. Hon dog när jag var fem år gammal och jag minns henne bara som en gammal tant som bodde i källaren hos min mormor och som hade Kungen och Silvias förlovningsporträtt på väggen och bjöd oss barnbarnsbarn på ananaskarameller. När min mormor hade lunchen klar så fick vi barnbarnsbarn springa och trycka på en knapp så ringde det nere i min mormorsmors lilla rum och så kom hon upp och äta.

Långt innan jag var född tog hon den här bilden, och också porträttet tillsammans med sin man, Anton.

Sen fanns det en hel hög med fina porträtt som bara är frågetecken för mej. Ingen aning vem den här mannen var, antagligen en släkting, men vem – det är frågan.

Dom är så fina dom här porträtten ändå, vem dom än föreställer så jag skall fixa nåt bra ställe att ha dom på här hemma.

Tänk vad lite vi lämnar efter oss på jorden ändå, ibland endast ett namn och ibland inte ens det. För mej känns det bra att hedra dessa mänskor som gått före mej, som gjort att just jag har det så bra som jag har det. Jag kan aldrig träffa dom, men jag kan åtminstone njuta av deras porträtt som dom säkert betalade en hel del pengar för och som säkert betydde mycket för dom.

Till sist en bild på min mormors far Anton i en gammal ram. Min mormor visste inte så mycket om sin far för han dog medan hon var bara en liten bebis. Det enda jag vet om honom är hans namn, och att min mormor var den enda av hans barn som han gav namnet åt. Han var viktig med att hon skulle heta Seidi, nånting som min mormor var mycket glad över. Hon fick aldrig lära känna sin far, men hon fick en fin present av honom – sitt namn.

Själv är jag glad över att jag alls har historier från min släkt, nånting som grundar mej och ger mej fotfäste i livet. Vi har vuxit upp med historier om hur det gick till när den och den var ung, om sånt som var bra, om sånt som var dåligt. Det vill jag ge vidare till mina barn också, den här känslan av tillhörighet och att man kommer nånstans ifrån. Nånting som inte är lika lätt när man adopterar barn, men det går om man bara vill det – historien blir lite annorlunda, men man kan ändå berätta en god historia och få en god känsla för att vi är en familj som hör ihop och som ställer upp för varandra och som reder ut svårigheter tillsammans. Det är just den där familjekänslan sin gör att man får bättre självförtroende, bättre självkänsla och blir en gladare och friskare individ – den vill jag att mina barn också skall ha och växa upp med, så jag fortsätter att berätta mina historier om Pargas och Danmark och Sydafrika och varifrån vi kom och hur vi hänger ihop.

Victoria Typograph

209

Min mormors hus har tömts och jag har via min mamma fått ärva lite grejer. Eller skräp som övriga familjen ibland påstår!

En persons skräp – en annan persons skatter säger jag, och det här är defintivit en av skatterna – en hel ask med bokstavsstämplar i ett helt underbart typsnitt!

Den här asken har min morfar använt nån gång för länge sen. I asken fanns det fortfarande en papperslapp från den tid då han arbetade på ”labben”.

Bläcket i flaskan hade torkat för länge sen. Radiant blue – härligt namn på blått bläck!

Jag botaniserade bland stämplarna och hittade såna där roliga händer som pekar – dom här skall minsann bli kul att använda på diverse kort och annat.

Härligt typsnitt är det hursomhelst!
Jag undrar vad det var min morfar använde stämplarna till egentligen. Dom här har nog inte varit i användning på många decennier och jag har inget som helst minne av min morfar och några stämplar. Däremot minns jag tydligt hur det lät när han satt i sin frimärkshörna och knattrade med sin skrivmaskin. Bland pappren som vi fick hit hem så fanns där bland annat ett par sagor som jag skrev när jag var liten, eller rättare sagt – jag dikterade och min morfar renskrev dom på skrivmaskinen. Inga litterära storverk kan man lätt konstatera, men ändå kul att tänka att senast någon tittade på dom pappren så var det när jag och min morfar precis hade skrivit färdigt sagorna. En hel del teckningar och kort som jag gjort till mina morföräldrar hittade också hem till oss, bland annat ett julkort med en lång dikt på engelska. Min morfar bestämde sig för att lära sig engelska när han var runt 70, rätt så coolt! Hade han levat idag hade han helt säkert haft en blogg, och hade han inte haft en så hade jag insisterat på att han skulle skriva en!

…fast jag misstänker att bloggen mest skulle ha haft rätt så begränsad läsekrets utanför frimärkssamlarkrestarna – min morfars stora passion var frimärken och han gav själv ut en bok om frimärken. Det var därför han behövde lära sig engelska, för att kunna kommunicera med filatelister världen över. Han tyckte att det där att samla på nåt, det var grejer det och han och min mormor försökte alltid få mej att börja samla på nåt, som t ex antika barnböcker eller julkort eller nåt. Det gjorde jag också till slut, på Fantomentidningar – nånting som inte precis gav mej några extrapoäng hos dom! Min Fantomensamling har blivit skamlöst förbisedd dom senaste åren (sen vi fick barn), i stället har jag satsat på att samla på gråa hår, ett helt gäng konstiga år med märkliga minnen som man borde skriva en bok om, och dammråttor i både ett och annat hörn. Och skräp – skräp, det är mina skatter nuförtiden det, och det som jag tydligen mest samlar på!

En av mina snilleblixtar, även kallad ”en olycka som väntar på att hända”

@ www.familjenbahne.com

Ibland får man en idé som man direkt känner på sig är världens snilleblixt, en riktig 10-poängare, mitt i prick-grej – helt perfekt alltså! Sen när man genomför den så visar det sig ibland att man kanske inte riktigt hade tänkt igenom alla detaljer…

Det här var en sån idé: jag hittade en gammal sockerströare i pressat glas på loppis och tänkte att den där blir perfekt att ha glitter i! Tänk så bra att slippa mina stora otympliga plastburkar och i stället ha dom i en sån här läcker sockerströare som ger lite mer lyx i vardagen känner jag.

Jag hade visst glömt en väsentlig grej – vi har barn i huset!

Barn + glitter i en sockerströare = ja, du kan säkert räkna ut hur det såg ut efteråt!

Så kan det gå ibland när man verkligen har kommit på den där toppenidén!

p.s. jag ska leta fram nån gammal glasburk och flytta över glittret i den, och fylla sockerströaren med pärlor eller nåt liknande som är lättare att plocka upp från golvet, och bordet och övriga huset. Har redan hittat ett par salt- och pepparkar som matchar, så min hobbyhörna blir bara finare och finare, men glittret – det får nog stanna kvar i plastburkarna i ett skåp högt upp på väggen! inte på fina brickan precis där barnen kommer åt det…

Söndagstidning från igår för längesen

@ www.familjenbahne.com

Min söndagsbild idag är en bild ur en tidning som vi underhölls av igår:

Vi håller på och renoverar nästa barnrum och när man river och grejar på vinden så hittar man ibland gamla tidningar. Det blir nästan automatiskt en tepaus när man hittar nån tidning med speciellt intressanta artiklar! Den här tidningen är en Åbo Underrättelser från 1933, och förutom intressanta uttalanden om Tyskland så innehöll den också referat från Åbo stadsfullmäktige som diskuterade kommunsammanslagning, busstidtabeller ut till skärgården och båttidtabeller över båtar som gick till Stockholm, en massa roliga annonser (vår sprit har högsta alkoholhalten – fler groggar ur en flaska!), berättelser från Svenska Dagen-firandet (som inleddes med att man sjöng Du gamla, du fria) och nyheter om svenskspråkiga ungdomar som blev överfallna för att dom pratade svenska. En arg läsare hade skrivit in och klagat över att man alltid gnäller på kvinnor som arbetar när dom inte behöver det (dvs när dom har en man som kan försörja dom) i stället för att ta hand om sin familj, men inte på män som gör samma sak.

Vissa saker ändrar sig, vissa inte.

Det är mörkt ute och resten av familjen ligger ännu kvar i sina sängar och ”mornar sig”. Själv sitter jag här i köket med sprakande vedspis och snart en varm tekopp och väntar på att solen skall gå upp. Idag skall vi fortsätta renovera och se om vi hittar fler såna här skatter.

Ha en skön söndag! fler söndagsbilder hittar du på Fabriken

Fyndat bara värre!

007

Vår lilla ort har haft hela två bokhandlar, en har redan slagit igen portarna och den andra håller som  bäst på och säljer ut rubbet. Tråkigt att bokhandlarna försvinner, men jag passade samtidigt på att fynda bara värre. Köpte en stor mängd böcker för 1 euro styck och så några härliga möbler:

I övre hallen står nu en sån här barnbokshylla, full med härliga böcker! När jag har tid skall jag måla om den, men än så länge ser den ut som den gjorde i butiken.

Den här bokvagnen blir superhärlig sen när min hobbyhörna väl är klar – tänk att fylla den med massor av hobbygrejs och sen rulla runt den dit den behövs!

Jag köpte också för en billig peng en härlig grön soffa, men den lade maken beslag på – han påstod att den passade perfekt ute i hans kontor. (Det gör den nog också, det ser ännu mer Carl Larsson ut därute nu med soffan framför pelargonfönstret, men säg det inte åt honom!)

Tantklänningar – det är grejer det!

067

Jag gillar tantklänningar! Speciellt såna man hittar på loppis billigt och kan sy om så dom passar lite bättre och får en lite modernare twist. Den här fyndade jag förra veckan, och efter att ha kortat ärmarna lite grann och fixat om på urringningen och kragen, så känns den lagom retro och modern för mej.

Egentligen skulle jag vilja ha en riktig Diane von Furstenberg-klänning, men i brist på sån ekonomi får jag nöja mej med min loppisklänning. Ett svart bälte och ett afrikanskt halsband och så var jag klar för lunch med kära maken. Han var nöjd han med, tyckte tyget hade lite afrikanskt stuk. Såna mönster gillar vi!

Min nya favorit – Husmorslexikon!

072

Jag måste bara visa dom här fina böckerna som jag fyndade häromdagen (för 20 cent styck!) – Husmorslexikon!

Husmorslexikon och tillhörande Matlexikon är från 1957 och full med all kunskap som en husfru behövde på den tiden. Dom är förvånansvärt moderna tycker jag, även om dom är fulla med tidstypiska grejer också såklart, men synen på barnuppfostran i böckerna är t ex rätt så modern (typ man skall inte aga, man skall försöka förklara för barnen och hellre använda sig av belöningar än bestraffningar). Det har verkligen varit kul att läsa i dom här fina böckerna, och än så länge har jag bara plöjt igenom en liten bråkdel.

Jag måste nog visa lite mer från dom här böckerna här på bloggen har jag på känn, dom är bara för underbara! Har redan lärt mej en massa nytt som t ex saker att tänka på när man tar sig ett bad, hur man dammsuger, hur många linnedukar man skall ha, damhattens historia, hur man tar ett lån på banken, hur man planerar ett bra kök och ett helt långt kapitel var där om sexualitet och hur män och kvinnor är olika på det området. Allt sånt som vilken som helst modern husmor behöver veta :)

Sen en lite kul grej – dom är böckerna känns väldigt olästa. Antingen har ingen läst dom särskilt aktivt, eller så är det en mycket mer städig och varsam husmor än jag som har haft dom. Hade jag haft dom hade dom varit genomtummade på sina sidor (speciellt dom med broderimönster – dom är härliga och verkligen användbara), och det håller dom redan på att bli – bara idag har jag spillt te på en sida, och fått en bläckfläck på en annan när en unge härjade här i köket.

Det var verkligen ett fynd det här känner jag!