Skridskoprinsessan i äkta Vintage kläder

Min mammas gamla skridskokläder har hängt på min vägg i evigheter. Ibland har dottern provat dom och hela tiden har vi tänkt att vi något tag ska ta bilder på henne i dem, men av någon anledning har det aldrig blivit av. Förrän nu, i sista minuten för kläderna börjar bli för små och vintern börjar bli över!

Såhär såg det ut idag när vi var ute och lekte ballerinalekar i den sista snön:

Äkta skridskoprinsesskläder som min mamma hade på sig när hon skrann en gång när hon var lite yngre än hon är nu!

 

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Min loppisfyndade guldiga vas (den som alla garvade åt!)

006

Vi var på loppis häromdagen och jag fyndade en vas som hela familjen bara garvade åt – den såg alltså grymt knäpp ut, som nån cirkusattiralj, målad av nån halvblind person som såg på TV medan de målade! Alltså maken till dåligt målat får man leta efter – färgen täcker inte ens på alla ställen. Eller täckte – den nya färgen täcker minsann…!

Jag bara visste att om jag får göra vad jag vill med den så blir den hur fin som helst – och det blev den!

006 (2)

Det hör till mina favoritfynd på loppis: saker som har en fin struktur eller form, och som bara behöver lite färg för att bli fina igen.

018

Jag började med att spreja vasen vit. Så tog jag lite silverfolie och limmade fast över vasen.

048

Den här ”försilvringen” gjorde jag lite med flit slarvigt, strök på lim och lade på folie och lät den fastna där den ville och tog till sist en pensel och duttade små silverbitar lite här och där.

051

Efter att limmet hade torkat tog jag en guldspray och sprayade ett tunt lager över delar av vasen.

046

Till sist lackade jag alltihopa med lite möbellack.

053

Sådärja! Lagom blingad vas perfekt för syrénsäsongen! Bara syrénerna som fattades.

008 (2)

Blev nästan lite himmelskt på nåt sätt.

034

032 Vasen glittrar just lagom mycket, och är speciellt fin i motljuset i hallen tycker jag.

010 (2)

Syrénerna är inte så dumma de heller!

Jag är riktigt nöjd med mitt loppisfynd! Hela vasen kostade nån euro, men ser supermycket dyrare ut och passar perfekt här hemma hos oss med alla sina krusiduller och krumbukter!

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Glad i magen-pusslet!

När jag var liten hade jag ett pussel som jag älskade! Jag lade det här pusslet så många gånger och blev så glad varje gång över bilden, men till sist under åren försvann flera delar och pusslet slängdes bort.

Häromdagen gick jag på lokala Missionsboden (a.k.a. Pargas-Stockmann!) och titta vad jag hittade – mitt favoritpussel (och det kostade hela 20 cent till på köpet) i perfekt skick med alla delar och allt! 174

Jag och barnen tog genast och lade pusslet och vi hade jätteskoj tillsammans. Jag  berättade hur jag lade det här pusslet när jag var liten, för jag hade ett visst mönster alltid när jag gjorde det. Först började jag med ramen på vilken det stod nån spännande text.

179

Jag tycker fortfarande texten ser spännande ut! Det står typ Unicef-pussel, Barn som leker på olika språk. I mina minnen var pusslet fullt med stora färggranna blommor och en djupblå himmel och på en blomsteräng fanns det en massa barn med olika hudfärger som dansade tillsammans.

182

…fast nu när vi såg pusslet på nytt på riktigt så såg det inte riktigt ut som jag kom ihåg det! Det var inte så värst många hudfärger representerade (vilket inte stör mej det minsta – vita mänskor är överrepresenterade som det är, och hudfärgen på bilden är mer majoritetshudfärgen världen över tänker jag) och alla barnen var ju flickor! nånting som jag aldrig någonsin reflekterade över.

Det var så roligt att stöta på en sån här gammal vän igen efter alla år, och härligt att pussla tillsammans med mina härliga barn som alla älskade både pusslet och att höra gamla minnen och att vara tillsammans med mamman och ha det mysigt!

Scouthandboken från 1948 (mera städmärken för moderna scouter, tack!)

039

Jag gillar att samla på mej kuriosa av olika slag, sånt som man när man får det kanske tänker att det här är en vardaglig grej, men sen plötsligt så går det 40-50 år och så är det plötsligt en mer sällsynt vardaglig grej som säger nånting om livet just då. Det gör minsann den här scouthandboken från 1948!

044

Min mamma fick den här boken när hon själv gick i scouterna, och boken var alltså tryckt långt innan hon började i scouterna, så den var kanske inte helt up to date!

Den börjar med en romantisk berättelse (som verkar vara skriven av en stadsbo tycker jag, tror knappast det gick till såhär på landet!) om hur det går till när en liten flicka vill bli flickscout. Inklusive en beskrivning av vad dom nya flickscouterna heter: Tomte! Det var lite kul tyckte både sonen och jag som läste boken tillsammans. Själv var jag vargunge, och fick först vid 10 bli scout. Nuförtiden är dom först vargungar, sen äventyrsscouter och sen allt möjligt annat scout. Men tomte? Vad har tomtar med scouter och uteliv att göra? Jag förstår nog att dom ändrade det också till vargunge (som kanske pojkscouterna var på den tiden? det kanske inte passade sig för flickor att vara nåt så våldsamt)!

047

Scoutlöftet såg ut ungefär likadant som när jag var scout.  Fast mitt minne är så kasst nuförtiden så jag kommer inte ihåg resten av texten, bara att den började ”Jag lovar att efter bästa förmåga… nånting nånting… fosterlandet nånting”

049

En scout skulle vara alla möjliga bra grejer, och flickscouter  skulle tydligen alltid tvinga sig att småle om dom var sjuka eller hade bekymmer, så att det skulle kännnas lättare! tänk vad bra ändå – här löser vi minsann alla världens problem genom att helt enkelt tvinga oss att le! Plus att lyda order såklart. Viktiga regler det här.

Undrar hur mycket allt i scouthandboken efterföljdes, och hur mycket dessa flickscouter alls följde med vad som beordrades dom och vad ledarna sade. I slutet av boken så hittade vi det här som min mamma hade plitat in:

072

Ricky Nelson var killen bakom hitsånger som t ex Hello Mary-Lou , sin tids tonårsidol.

Själv hade jag förresten bilder på Morten Harket från A-Ha i min pulpet i skolan! Han var såååå söt och jag skulle gifta mej med honom när jag blev stor! Det fanns ingen bättre sång än Hunting High and Low – den kunde jag höra timvis om och om igen (kan nog nästan göra det än i denna dag också!)

074 (2)

På den tiden skulle en duktig scout bland annat lära sig stoppa strumpor och sy knappar. Flickscouterna hade sina egna dräkter som dom skulle ta hand om och kunna reparera.

069

Vissa prov kunde dom gärna ha med än idag tycker jag! Som t ex att städa sitt rum, damma eller bädda sin säng eller göra måltider åt familjen.

…fast kanske med lite modifikation när det gäller texten, som kanske var lite mer aktuell på 1950-talet. ”Du har säkert den bästa hjälpen av din mamma i allt, som angår detta prov. Hon vet allt och visar dig gärna, vad du skall göra”

064

Det var alla möjliga både praktiska och skojiga saker som en scout skulle kunna på den tiden. Vissa saker känns mer förlegade eller inaktuella (som att veta hur man gör när man skickar ett telegram eller att inte packa med en Allers-tidning när man skall på läger), medan andra var lika aktuella då som nu som att kunna binda en mitella, sårskötsel och kartläsning.

076

”Äntligen vettiga uppgifter!” var sonens kommentar när vi kom till knoparna.

Vi hade oss en riktigt rolig stund när vi kollade igenom scouthandboken och funderade på hur det var att vara scout då. Scouterna är fortfarande aktiva här på vår ort och åtminstone i sonens scoutförening så gör man ingen skillnad på pojk- och flickscouter som man gjorde när jag var liten. Både flickor och pojkar är med i samma förening, och dom både leker och pysslar och lär sig allt sånt som man tänker sig att en scout skall kunna som t ex att göra upp eld, använda kniv och knyta knopar.

079

Det känns verkligen som en hobby som ligger rätt i tiden med både miljötänk och återvinning plus sånt som emotionell intelligens (dvs att ta hand om andra, visa hänsyn och sånt) som är ett ideal som har funnits där i scoutrörelsen hela tiden. En hobby som vi verkligen gillar och understöder i denna familj!

(hälsningar från stolta mamman till Årets Scout i St Simons Sjöfararna 2012!)

Dynamite!

dynamitlåda

 I love storage, and I especially love storage that has a colourful history. This box definitely has just that!

Jag älskar att hitta skojig förvaring, speciellt sån som har en historia – den här dynamitlådan är precis ett sånt fynd!

dynamitlåda

 This is a dynamite box that actually used  to contain dynamite, and it’s just perfect in our house. We live in a town that has prospered in large because of the local limestone mine, so everything ”mine-y” used to be really commonplace here, but as years go by stuff like that seems to disappear a little bit more every year so I am happy to have this little piece of mining history in our house. It’s a good thing to be known for liking odd things that other people sometimes consider trash – more and more those kinds of things find your way into your home and make your home a little bit more exciting and special in my opinion. Thanks Mom and Dad for the gift! It is just perfect in our livingroom as a container for all our sheets of music, and as a reminder of where we live and of all the people who worked in the mine to make our community as prosperous as it now is.

Den här dynamitlådan är en äkta dynamitlåda som användes i den lokala gruvan förr i tiden. Det är det som är så himla bra över att folk vet om att man gillar gamla och udda saker – såna här härliga fynd hittar sig mer och mer hem till oss och gör vårt hem mer unikt, med fler och fler historier! Tidigare fanns här massor av gruvrelaterade saker överallt i vår stad, men med åren så försvinner dom mer och mer, så jag blev jätteglad när jag fick den här dynamitlådan som minsann symboliserar vår ort. Nu får den stå i vardagsrummet på hedersplats och vara förvaring för alla våra noter, och samtidigt en påminnelse om alla dom män och kvinnor som jobbat i gruvan för att vi idag skall ha den välfärd vi har.

Tusen tack för dynamitlådan, mamma o pappa!

 

Ärvda saker & loppisfynd

Ninettes kök

Köket har fått sig en pytteliten makeover. Jag har nämligen äntligen hittat nåt att ersätta våra gamla röda lampor med – det här gänget fina gamla ärvda lampor!

ärvda lampor

Dom här lamporna tillhörde en gammal dam som lite hörde till släkten sådär på hedersbasis. När jag var liten passades jag av henne ett par gånger och jag minns hur spännande jag tyckte att hennes hem var med en massa parfymflaskor som jag fick rada och en syrénberså som man kunde gömma sig. Ett sånt där hem som verkligen kittlade fantasin. Nu har jag fått ärva några av hennes saker och det gör mej glad att minnas henne när jag ser på dom.

venedigpryl

Lite här och var i vårt hus skymtar man nu små glimtar av K, små fina prydnadssaker och små virkade dukar och så härliga underbara lampor.

tiara

Det har dykt upp en del loppisfynd här hemma också den senaste tiden, bland annat den här tiaran som en av ungarna hittade för en liten peng. Att gå på loppis är bara så superkul! Speciellt kul om man bara råkar vika av på en loppis och så visar det sig vara världens ställe med massor med fynd och man får sig liksom en ”high” för att man känner att man  gjort världens fynd – precis så skall en loppis vara, när den är som bäst. Vare sig man kommer hem med bakluckan full med grejer eller inte.

giraff

Den här giraffen dök upp under ett loppisbesök. Det är en sån där giraff som typ ”alla” släpade med sig på flygplanet från Sydafrika, men inte vi för vi hade händerna fulla med bebisar och inte plats för giraffer i carry on-bagaget. I stället råkade vi ha tur nu flera år senare och hitta den här stackars giraffen som nån inte alls uppskattade på en loppis, och slapp helt allt det där kånkandet av giraffer från Afrika-grejen. Handgjord från Zimbabwe är den, en souvenir som nån hade tröttnat på till vår fördel.

fina kinesiska koppar av Lena

I matsalsfönstret står en överraskningspresent – fyra söta små kinesiska koppar som Lena skickade åt mej! Dom låg på en loppis och bara skrek ”Ninette” – jajamen, det gjorde dom! Tusen tack Lena, jag blev så glad så du anar inte!

matsalsstilleben

 

Jag gillar verkligen vår inredning som är en mix av ärvt, loppis och Ikea precis sådär som många andras hem i inredningstidningarna, så mycket så att man kan tala om det som en trend, men det skiter jag i för om det är nåt vårt hem är så är det just personligt och byggt av våra egna minnen och preferenser. Sen må det råka vara mode för tillfället med personliga hem, men att ett sånt fenomen är mode – vad kan vara bättre än det? Då får vi ju alla möjlighet att hela tiden besöka unika hem som motsvarar deras ägare, som tar tillvara på det förgånga och är sparsamma och som genom det tänker på framtiden. Hem som är till för att ta kontakt med andra mänskor, inte stänga ut.

27. maj – porslin

Porslin – nåt som jag gillar att ha, men inte gillar att lägga ut stora mängder pengar på. Det är då det lönar sig att ha tantsmak och gilla loppisgrejor kan jag berätta! porslin

När vi gifte oss hade vi nån slags idé om att man skulle önska sig en fin porslinsserie till bröllopet och sen var det den som var ens finporslin som man alltid tog fram till fester och sånt. Vi önskade oss rent klassiskt porslin – vita tallrikar med en liten rand av prickar längs med kanten. Jag tänkte att dom blir nog lätta att kombinera med vad som helst, det är engelskt porslin som man säkert får fler delar till hur lätt som helst och färgen och mönstret tröttnar man inte på i första taget. Och jo, vi tröttnade inte på dom, men butiken som tog in dom tröttnade tydligen rätt så fort på just det här porslinet, för redan nästa år hade dom slutat sälja den! Nu går det bara att köpa som dyr import från England vilket vi inte har råd till.

porslin

Inget ont som inte för nåt gott med sig, för med åren har en del tallrikar och assietter gått  sönder, men nu har jag börjat ersätta dom med loppisporslin i stället! Jag passar på och fyndar alltid när nån skall föra bort porslin till Missionsboden eller fyndar själv på Missionsboden (vår lokala ”Myrorna”), och speciellt grönt mönstrat porslin hittar sig hem till oss. Passar perfekt till våra gräddvita tallrikar, och det är mycket smartare att i en barnfamilj ha lite mindre dyrt porslin som man inte behöver vara fullt lika rädd om – nånting som vi överhuvudtaget inte tänkte på när vi önskade vårt bröllopsporslin. Det begagnade porslinet kommer dessutom med en historia, nånting som jag gillar mycket mer än historielösheten hos nytillverkade saker.

| 1. Snapshots | 2. Liten | 3. Hjärta | 4. Ett plagg | 5. Sovrum | 6. Ett tips! | 7. Drömmar | 8. Nära | 9. Om jag vore en färg | 10. Lunch | 11. Mina blogg-tips! | 12. Som liten | 13. Kvällen | 14. Rofyllt | 15. Kök | 16. Pasteller | 17. Min kära vän | 18. Morgonljus | 19. Minns | 20. Nära hjärtat | 21. Under mina fotsulor | 22. Familjen | 23. Från min soffa | 24. I blom | 25. På min tallrik | 26. När ingen ser | 27. Porslin | 28. Förälskelse | 29. Ballong | 30. I framtiden | 31. Här är jag! |

Superfina anslagstavlan

Dags för lite Fabrikstema igen, och dags för en ny moodboard. Eftersom jag är superdålig på att komma på nåt ”aprilmoodboard” (jag inser att jag inte riktigt vet  vad det betyder ens – betyder det nånting som symboliserar april, eller hur april har varit detta år, eller en moodboard som man använder i april?) så hittar jag på lite eget. Idag tänker jag visa min nya superfina anslagstavla i pysselrummet!

gammal anslagstavla hos Tedags hos Tant Ninette

Den här anslagstavlan är egentligen en stor förgylld ram som vi har spikat fast i väggen.

gammal anslagstavla hos Tedags hos Tant Ninette

I mitten av den har jag fäst en vanlig korkanslagstavla och sen tejpar jag och fäster saker lite här och där.

gammal anslagstavla hos Tedags hos Tant Ninette

Den här ramen har antagligen varit i användning i kyrkan för hundra år sen eller mer. Min mammas farfar studerade till klockare och vikarierade ibland i kyrkan så jag tror att det var han som i samband med kyrkans renovering i början av 1900-talet fick tag på lite  grejer som skulle kasseras. Sen sattes dom på nåns vind och glömdes bort under alla år. Nu får i varje fall den här ramen komma fram och se lite solljus igen.

gammal anslagstavla hos Tedags hos Tant Ninette

Jag gillar min nya anslagstavla! guld och snirkligt och funkar bra med  tejp på väggarna.

gammal anslagstavla hos Tedags hos Tant Ninette

Här kan jag hänga upp bilder och grejs som inspirerar mej, och eftersom den här anslagstavlan hänger i pysselrummet behöver det inte finnas några som helst praktiska grejer på den. Bara kul, bara fint!

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Anslagstavlor

Dags för marsmånads moodboard på Fabriken, och eftersom jag har lite svårt med att fixa ihop moodboards märker jag så tänkte jag i stället visa mina nya blivande anslagstavlor som kanske nån gång får agera moodboard:

154

Det här är en gammal kantstött ram och en gammal anslagstavla i kork som jag har tänkt fixa ihop på nåt sätt. Sen skall den hänga på väggen i mitt nya pysselrum! Det ser jag verkligen fram emot.

159 Den här härliga ramen med kyrkovibbar skall också bli anslagstavla har jag tänkt. Jag har ingen aning varifrån den har kommit, men min morfars far (tror jag det var) lär ha målat en altartavla till kyrkan nån gång och vi har hittat andra grejer som påminner om kyrkan efter honom och hans fru så jag tänker att kanske det är nån grej som kyrkan har gjort sig av med nåt tag och sen har den bara hängt med under alla år och legat glömt på en vind. Nu får den bo hemma hos oss och få nytt liv som blickfång på en vägg.

Jag har lite svårt med dom här moodboards-inläggen märker jag. Jag vet att många gillar att göra och titta på moodboards (vilket är anledningen att dom dyker upp som tema så ofta på Fabriken), men själv så samlar jag alla mina moodboards på Pinterest och då aldrig ett moodboard för en enskild månad eller årstid (förutom hösten av nån anledning! har en pinterestboard med höstpyssel). Fast vad menas egentligen med temat mars moodboard? Betyder det ett collage som skall ge stämningen av marsmånad? eller är det ett collage för framtiden, för hur man ser nästa månad med mars månads ögon? För om det bara gäller att visa upp en bild som ger stämningen av marsmånad så då går det lätt som en plätt!

350 Snö och kallt och sol!

Hursomhelst, jag fortsätter med att försöka hitta på egna sätt att tolka ordet moodboard på. Andra sätt hittar du på Fabriken idag.

Gamla foton

Den senaste tiden har en hel hög med gamla foton hittat hem till mej, bland annat ett gäng såna här studiofoton. Dom är framkallade på nån slags tjockare kartong och har en viss tyngd, så det känns nästan som att hålla i ett miniatyrporträtt när man håller i fotot. Undrar vad den här typens fotografi kallas och om någon fortfarande tar såna här porträtt? Det skulle vara jättekul att göra ett eget, för dom här bilderna är klara och tydligare än många foton som tagits senare. Det känns som att man verkligen kan lära känna personerna på dom här bilderna, som om dom närsomhelst kan kliva fram från kartongen och prata till en. Så klara och tydliga är bilderna.

Den här damen som tittar rakt på publiken är min mormors mormor Karolina. Hon blev tydligen fotad i nån studio i Åbo för länge sen.

Det här är min mormors mors väninna Ellen, eller tant Ellen som min mamma och hennes syskon kallade henne. Hon var en snofsig dam som bodde i Stockholm och skickade exotiska saker till lilla orten på landet här i Finland.

Min mormors mor hette Irene. Hon dog när jag var fem år gammal och jag minns henne bara som en gammal tant som bodde i källaren hos min mormor och som hade Kungen och Silvias förlovningsporträtt på väggen och bjöd oss barnbarnsbarn på ananaskarameller. När min mormor hade lunchen klar så fick vi barnbarnsbarn springa och trycka på en knapp så ringde det nere i min mormorsmors lilla rum och så kom hon upp och äta.

Långt innan jag var född tog hon den här bilden, och också porträttet tillsammans med sin man, Anton.

Sen fanns det en hel hög med fina porträtt som bara är frågetecken för mej. Ingen aning vem den här mannen var, antagligen en släkting, men vem – det är frågan.

Dom är så fina dom här porträtten ändå, vem dom än föreställer så jag skall fixa nåt bra ställe att ha dom på här hemma.

Tänk vad lite vi lämnar efter oss på jorden ändå, ibland endast ett namn och ibland inte ens det. För mej känns det bra att hedra dessa mänskor som gått före mej, som gjort att just jag har det så bra som jag har det. Jag kan aldrig träffa dom, men jag kan åtminstone njuta av deras porträtt som dom säkert betalade en hel del pengar för och som säkert betydde mycket för dom.

Till sist en bild på min mormors far Anton i en gammal ram. Min mormor visste inte så mycket om sin far för han dog medan hon var bara en liten bebis. Det enda jag vet om honom är hans namn, och att min mormor var den enda av hans barn som han gav namnet åt. Han var viktig med att hon skulle heta Seidi, nånting som min mormor var mycket glad över. Hon fick aldrig lära känna sin far, men hon fick en fin present av honom – sitt namn.

Själv är jag glad över att jag alls har historier från min släkt, nånting som grundar mej och ger mej fotfäste i livet. Vi har vuxit upp med historier om hur det gick till när den och den var ung, om sånt som var bra, om sånt som var dåligt. Det vill jag ge vidare till mina barn också, den här känslan av tillhörighet och att man kommer nånstans ifrån. Nånting som inte är lika lätt när man adopterar barn, men det går om man bara vill det – historien blir lite annorlunda, men man kan ändå berätta en god historia och få en god känsla för att vi är en familj som hör ihop och som ställer upp för varandra och som reder ut svårigheter tillsammans. Det är just den där familjekänslan sin gör att man får bättre självförtroende, bättre självkänsla och blir en gladare och friskare individ – den vill jag att mina barn också skall ha och växa upp med, så jag fortsätter att berätta mina historier om Pargas och Danmark och Sydafrika och varifrån vi kom och hur vi hänger ihop.