Hur man omvandlar en tråkig regnig dag till en fantastisk sommardag (med lite tur!)

276

Igår morse var det en regnig surig dag, dvs jag surade och regnet regnade. Enda stället som var sur- och regnfritt var växthuset där det doftar alldeles underbart av citron. Men sen dök solen upp i form av Camilla som kom till oss för att ta några bilder och passa på och ”snarvla” lite grann (snacka strunt)

204

Vi hade bullat upp med obesprutade jordgubbar och kombucha och dukat lite grann så Camilla kunde plåta bilder till ett sommarreportage (kommer i nån tidning nästa sommar)

166

Camilla gick omkring och plåtade alla möljiga detaljer i vår trädgård medan vi andra fixade en myshörna i köksträdgården och jag sprang in och gjorde nåt åt mina ringar under ögonen och resten av eländet som är mitt ansikte just nu…!

209

Plocka en bukett gjorde jag också. Ett mix av allt möjligt som vi har i trädgården just nu.

Jag gillar att mixa blommor just såhär: lite av varje.

175

Camilla hittade allt möjligt att fota, inklusive dom här diamanterna som jag nästan hade glömt bort.

216

Pionerna blommar förresten fortfarande! Dom doftar så gott.

180

Köksträdgården växer bara värre. Klick-klick sa det när Camilla gick omkring.

189 Sen när vi hade dukat klart och fått barnen med på noterna så började det ösa!

246

Det blev upp med parasoll som regnskydd och in i växthuset med lite te och banankaka.

255

Camilla tog en bild på mej – jag försökte mej på nån selfie med kameran, men det blev bara pannkaka! Ungarna tyckte jag såg superskum ut när jag var sminkad, dom föredrar mej tydligen med mer ringar under ögonen och rosa hud lite här och där!

264

Dags för ett nytt försök på soff-fotografering.

269 Klick-klick sa det igen, och den här gången fick jag lov att pallra mej framför kamerorna och överlåta min kamera åt maken som tog en massa bilder bakom kulisserna.

321

Jag och dottern lekte teparty – riktigt som när man var liten och inte hade nåt riktigt te i kannorna!

337

Inte för att jag inte gillar te – jag älskar te! men just då hade vi råkat koka en sort som smakade vedervärdigt… Urk på burk vad äcklig den var. Så vi hade inget färdigt te i kannorna.

Men kombuchan var helt äkta! Och Camilla hade med sig bullor som fungerade både som en utmärkt ”photo prop” och som mutor för barnen att vara med på noterna när dom skulle fotas…!

355 Det var skoj att leka lite fotografering tillsammans med Camilla!

Det började som en sur och regnig dag, och det slutade som en helt annan rolig skojig dag!

Så kan det gå ibland om man klär upp sig, fixar till sig och till på köpet ska se glad ut inför kameran – man kan bli glad av sig själv! …fast egentligen var det nog mest det där snarvlandet som höjde humöret tror jag! Man blir ju på bra humör direkt av att få sitta och prata strunt och allvar i växthuset där det doftar underbart av citron tillsammans med en vän och en kanna nybryggt _gott_ te (kära maken hittade en annan sort i skåpet till sist!). Då blir det ibland en sån där perfekt sommardag, precis som det ser ut på bilderna.

 

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Tedags hos Tant Ninette – nu som bok!

01

För tre år sen träffade jag en ny kompis via bloggen, och tänk – redan första gången vi träffades så kom vi överens om att vi skulle göra en bok tillsammans (och jag skrev lite kryptiskt om det på bloggen!), och nu är den snart här! Vår bok, min och Camilla Hynynens dvs Kamomillas bok!

Vilken knäpp grej egentligen, att allra första gången man träffas bara få för sig sådär att man skall göra en bok!

”hörrdu, skulle du vilja göra en bok med mej?” sa hon

”Jajamen!” sa jag.

Vi hade liksom båda två alltid drömt om att ha en egen bok, så det sa bara klick och så satt pusselbitarna på rätt plats!

Sen gjorde vi en plan, och sen ändrade vi på planen hundra gånger, och resultatet blev vår alldeles nya bok som kommer att komma ut den 11. oktober, och den heter precis som min blogg Tedags hos Tant Ninette. Namnet sade på nåt sätt allt så vi höll det som titel och boken har vi fyllt med allt möjligt som jag grejar här hemma: vardagspynt, festfint och sen lite om vardagsfester också. Plus en hel del om värdet i att vara Tant och om att samla på stjärnstunder!

Ninette-Personlig-bild-bloggstorlek

Såhär fin blir jag när ett proffs som Kamomilla fotar mej! Vilken grej alltså – att ha en egen bok. Jag ser så fram emot att den kommer från tryckeriet, men redan nu vill vi dela med oss av en liten tjuvtitt på själva boken:

Boken kommer att kunna köpas via PayPal på våra bloggar och så i olika bokhandlar. Meddelar mer senare när alla detaljer klarnar.

Råkar du bo i södra Finland och känner för att komma på boksläpps-teparty hem till mej (och få dej en liten tjuvtitt också på hur vi bor på riktigt!) så klicka in på facebooksidan för eventet där du kan meddela att du deltar, plus förhandsbeställa ett signerat exemplar av boken ifall du inte kan komma!

(Det går också bra att förhandsbeställa boken via mail – tantninette(snabel-a)hotmail.com är min adress och creatella(snabel-a)parnet.fi är Camillas)

 

P.S. Tack till Kulturfonden för bidrag till boken! Tack till alla som hjälpt oss att fixa ihop den här boken – tack Jocke & Stella & ni som läst korrektur och ni som jag mailat till och bett om hjälp med boken. Det skulle inte ha varit möjligt att fixa en så fin bok utan all hjälp vi har fått – kärlek till er!
Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Lottas bokdiamant

Häromdagen hade jag besök av Lotta, som hade med sig den här fina bokdiamanten åt mej: 029 (3)

Man skulle tycka att vi båda två som bloggar skulle komma ihåg att ta några bilder också när vi träffades, men så bidde inte! I stället satt vi och snarvlade (snackade strunt) om allt mellan himmel och jord och så plötsligt var det dags för henne att åka hem.

035 (2) Det var verkligen en jättefin bokdiamant som jag fick! Den hänger hur fint som helst i vårt vardagsrum där det just nu råder brist på blommor eftersom jag glömde att förodla zinnior i år, och hösten tydligen plötsligt har bestämt sig för att infinna sig. Lotta gör såna här bokdiamanter tillsammans med dom som hon jobbar med på Butikken i Pargas. Man kan köpa såna här plus annat smått och gott fint i deras butik – bara att titta in uppför trapporna och se sig om vad dom har, eller kolla på deras facebooksida.

Tack för besöket Lotta, och tusen tack för den fina bokdiamanten!

P.S. Det är lätt att göra såna här bokdiamanter själv av gamla böcker – det är bara att vika sidorna och haka på en tråd och lite pärlor. Känner du dej lat och ändå vill ha en sån här fin diamant och gärna vill understödja Butikken så är det ännu bättre, för Butikkens verksamhet är minsann viktig och meningsfull här på vår lilla ort!

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

 

Fem frågor- fem svar (utmanad!)

Fick en utmaning av Kamomilla och den här utmaningen ville jag gärna haka på! av nån anledning tycker jag om att svara på frågor på det här sättet har jag märkt…

1. Favoritfärg i inredningen?

Det varierar, men om jag skall ta min gamla goda favorit som kanske är lite otippad om man ser hur det ser ut hemma hos oss så är det grått! Grått är så himla bra till allt möjligt, ljusgrått till väggar, mellangrått till golv, mörkgrått till ett badrum kanske…? Jag gillar verkligen grått som bas, sen älskar jag ju i stort sett alla färger, så jag gillar att ha olika färger i olika rum, men favoritfärgen brukar variera. Den enda färgen som har varit någorlunda konstant under alla år (bortsett från min brun-beigea period i gymnasiet) är grått.

077 (3)

2. Designmöbel eller föremål som aldrig kommer till oss?

Ja, det finns många det! En som jag gärna skulle vilja ha är Svanen eller Ägget, men vi har inte plats för dom. Plus massor av designlampor. Vad jag inte gillar…? Hmm, kanske nån sån där Alvar Aalto-stol som finns i alla konferanssalar. Den är inte riktigt min grej. Ingen av Aalto-stolarna är riktigt min grej – pallarna och en del stolar med ryggstöd är lite för mycket skola för mej (finns i var och varannan skola känns det som ibland). Om jag hade en sån stol här hemma så skulle jag känna att jag måste måla om den, och då förlorar den säkert i värde också, så det skulle liksom inte vara nån point med det. Jag föredrar billiga loppisfynd i stället som jag får göra med vad jag vill!

3. Mest charmerande tv-figur?

Oj, vad svårt – mest fascinerande är lätt (t ex Walter White i Breaking Bad), men charmerande…? Nån programledare kanske…? Inte Ernst, jag har liksom aldrig riktigt fastnat för honom, även om jag har en inre Ernst som kommer fram när jag minst anar det! måste tänka…

Nu kom jag på det! Maria Sundblom-Lindberg såklart! Hon är charmerande som få, får en att riktigt slappna av och gör jättebra TV! (vi skall vara med i ett av hennes program om bl a barnuppfostran i höst!)

4. Favoritbakverk?

jag är rätt enkelspårig när det gäller sånt här. Gillar inte ett enda bakverk förutom en chokladkaka som jag åt en gång efter en kompis kalas. Den var verkligen superdupergod! Mörk choklad plus hallon var det, och inte alls för söt och sliskig eller mjölig eller nåt. Så av en lista på ett bakverk som jag gillar är det lätt att välja sin favorit för det är just den kakan!

5.Fem favoritbloggar?

Jättesvårt att välja bara fem! Jag har massor av favoritbloggar, en del som jag läser för inredningens skull (plus den goda boksmaken!), en del för pyssel, en del för filosoferande, en del bara för att jag gillar dom och vi liksom är kompisar vid det här laget, en del som jag gillar för att det är roligt att följa med hur en ny familj blir till och kanske få bidra med pepp när det känns jobbigt, en del för att jag känner dom och älskar att följa med deras liv såhär på nätet också. Alla bloggar läser jag för att få inspiration av olika slag! Och många är mina vänner, har blivit mina vänner eller kommer kanske att bli vänner. Det är det bästa med att blogga – att man kan få så mycket närhet och godhet såhär över nätet!

Jag vill utmana Åsa, Sarah, Caroline, Erica och Hanna  – är nyfiken på vad just ni tänker och tycker gällande dom här sakerna! (och det är alltid lika kul att få tips på nya bloggar tycker jag)

 

Vinterpromenad

(medan det ännu var vinter! nu har den regnat bort. Tillfälligt). Jag gick mej ut och gå häromdagen och var på en liten fikastund hemma hos Sarah som bjöd på jättegod brownie och doptårta och härligt sällskap! sen hem och njuta av vintern medan den kom och vände av och an här i våra trakter.

085

073 (2)

069   094 096 116 123 126 134 140 157 (2) 169 171 179 182 187   192

191

 The other day I went for a walk through the lovely winter wonderland that suddenly appeared, and equally as suddenly disappeared. I had a cup of tea at Sarah‘s place and then walked home in the wintry weather, taking as many wintery pictures as I could and really enjoying this little bout of winter. Now it is back to what I call Danish winter again, i.e. rainy and windy!

 

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Det börjar dofta jul!

Jul = pepparkaksdoft i mitt hus! (speciellt som jag är allergisk mot gran och hyacint, så då överkompenserar jag med pepparkakor i stället!)

Det bästa med att baka pepparkakor och speciellt pepparkakshus är när man bakar dom  tillsammans med vänner, och det var precis vad jag gjorde igår. Här kommer några bilder:

126 (2)

103 108 117 119   131 132

Vilken  tur det råkade sig att det passade för alla dessa mammor och ungar att komma förbi och baka lite i mitt kök – det gav mej också en ny kick att gå igång och fixa pepparkakor, för här bakas det och dekoreras pepparkakor inför julmarknaden som är nu på lördag. Sarah gjorde nåt slags rekord i att ha med sig yngsta pepparkakshusbagaren som hängde där i bärsjalen medan hon gjorde sitt hus. Åsa (som också hade sin bebis med) satsade på tantspecialaren, och en av mina ungars favorit – gröna kulor! det huset lär göra succé hemma hos hennes ungar! Caroline hade med sig sin dotter som fick nöja sig med att titta på alla bebisar eller leka med tomma askar i köket, stackarn! Det märks att våra ungar börjar bli större, för vi har redan packat bort alla småbarnsleksaker. Hursomhelst var det superkul och husen blev jättefina!

Själv  tog jag och bakade några hjärtan inför julmarknaden:

Pepparkakshjärta

Yesterday it finally started to feel a bit like Christmas in our house. Some of our friends came over with a few of their kids to make Gingerbread houses. I have kind of gotten tired of making Gingerbread houses these last few years, and I always get a kick out of having friends over and teaching them how to make one themselves, or just watching how they decorate their houses. I always get inspired  to try out new things afterwards. I have only made a few houses this year, and wanted to try something new so I made some gingerbread hearts decorated with a few leaves and ”God Jul” (Merry Christmas) which I will sell at the market this Saturday.

 

P.S. Om du gör pepparkakshus och pepparkakor inspirerade av min blogg, så skriv ett tack eller länka tillbaks till mej! Det uppskattas! If you like my gingerbread houses and cookies, and make some yourself inspired by my blog – please link back, or write a short thanks!

 

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Maken och jag, värsta fotomodellerna ju!

Idag skall du få se på bilder på mej där jag är fixat och sminkad bara värre! eller halvvärre i varje fall, tillräckligt för att ungarna skall springa skrikande därifrån  (dom är lite känsliga dom små liven, allt mer än maskara får dom att ropa ”Mamma, vad har du gjort!”) Fast först en historia om hur bilderna kom till:

För ett tag sen fyllde en viss person som jag råkar vara gift med jämna år. Han är hopplös att köpa presenter åt för han har ju precis allt han vill ha och behöver, men plötsligt när Kamomilla var på besök en dag fick jag en briljant idé att värva henne att knäppa några bilder på honom. Supersnälla superduktiga Kamomilla var genast med på noterna, och då den stora dagen inföll sig tog hon och överraskade honom med en överraskningsphotoshoot!

Det var minsann superskoj det, vi hade så himla kul och jag smög omkring i buskarna och knäppte lite bilder jag med!

photoshoot med Kamomilla

Ni skulle bara veta allt strunt som vi snackade bara för att få till bilderna! Oj, vad vi garvade och hade skoj!

 

photoshoot med Kamomilla

Maken fick riktigt leva ut alla sina fotomodelldrömmar för fullt! (han är en riktig linslus så det passade bra!). Men alltså, vilka superfina bilder det blev! Jag har beundrat dom varje dag sen dom damp ner i maillådan, kan inte fatta hur fina bilder Kamomilla tar! Jag var festklädd den dagen, så Kamomilla passade på och tog några bilder på oss två också. Värsta fotomodellparet var vi ju helt plötsligt! Gick från slitna trötta eksemiga oglamorösa vardagsföräldrar raka spåret till fotomodellpar kändes det som!

Äh, här skall du få ett smakprov, dom här bilderna är bara alltför fina för att inte visas fram lite här och var! (och för alla som kommer förbi oss – alla får sig en dos av dom här fotomodellbilderna nuförtiden!)

 

vWStbgsgrpdVmL1kCtBIl8fqfZe-vtdSyBQYO67b9qY

Min supersnygga hunk till make! (foto Kamomilla, kolla hennes hemsida för info om du vill boka henne!)

Fler bilder hittar du på Kamomillas blogg, inklusive en superfin bild på oss båda med mej uppfixad och sminkad och allt! Alltså jag kan inte förstå att det faktiskt är vi på den där bilden! Eller det ser ju nog ut som vi, men åtminstone jag ser mera ut sådär som jag skulle önska se ut, inte sådär som jag ser ut på riktigt om du förstår vad jag menar!

Sen skulle jag skicka lite bilder till Kamomilla från fotograferingen, och då råkade jag skicka den här:

trasgrej

En av kommentarerna på hennes blogg nämnde denna 0ch kallade den för en traskrona – det är ju precis det den är! Traskrona – vilket bra ord!

Jag är jätteglad att jag råkade skicka just den bilden, och att Kamomilla gillade den så mycket att hon lade ut den på sin blogg! hade aldrig vågat skicka den till en så skicklig fotograf och bloggare som Kamomilla, för där går på nåt sätt min tröskel, men nu gjorde jag det av misstag och hon gillade tydligen pysselidén så det blev lite dubbelkul med just det inlägget!

Det var det inlägget det, nu skall jag iväg och njuta av våra fina porträtt som Kamomilla har tagit och som min far precis har skrivit ut åt oss! (alla våra skrivare gick sönder samtidigt förra veckan… Tack pappa för hjälpen!)

Du får jättegärna gå in på Kamomillas blogg och beundra våra porträtt du också! Kom jättegärna hit sen och berätta vad du tycker! (eller skriv det direkt åt henne såklart!)

P.S. Bilden på mej som är sminkad så ungarna gråter finns på Kamomillas blogg! Jag sitter där och ser ut som en fotomodell tillsammans med kära maken, finare bild än vårt bröllopsporträtt tycker jag själv!

Häst och pulka

Superkul förmiddag idag med häst och pulka och glada ungar och mammor och pappor!

och en supersnäll häst som snällt drog alla som ville det runt banan.

Pläsi heter hästen och det är exakt så mycket jag vet om hästar det. Ungefär lika mycket som jag vet om bilar med andra ord – det finns blå bilar, röda bilar, gula bilar… Och det finns bruna hästar och hästar med bläs och hästar som är större och hästar som är mindre. Bilar som heter Volvo och Subaru och nånting annat.

Som tur är finns det dom som vet både mer om bilar och hästar än jag! Ibland kan man få skjuts med bådadera om man har riktigt tur. Fast idag såg jag bara på, lyckades ramla på förmiddagen och stuka korsbanden eller vad som nu hände. (Jag var tredje som hade ramlat idag på akuten på vår lilla ort – det är verkligen halt just nu!)

Det fanns ingen brist på frivilliga som gärna tog sig en tur runt banan!

Långt långt åkte dom, och ibland trillade dom av, ibland hölls dom på pulkan hela vägen. Hur kul som helst var det!

Sen dags att bege sig på upptäcksfärd för att hitta grillspett. Min patrull tog sig en extra långpromenad innan dom hittade till grillspettstället. Sen blev det korvgrillning och vanttorkning och värma sig vid brasan en stund.

Lite bergsbestigning hann vi med också. I sådär lagom höjd i under 6-årsklassen. Själv drömmer jag om nätterna om hur jag var och besteg Kebnekajse tillsammans med en kompis en gång. Antagligen pga en Bill Bryson-ljudbok som jag lyssnat till – A Walk in The Woods. Rekommenderas, den är superbra! och skall bli en film med Robert Redford är det tänkt. Handlar om hur han och en kompis går längs med the Appalachian Trail.

Runt runt runt åkte snälla hästen och snälla Åsa som red på hästen (sidu bara, jag kan en hästterm – att rida! fast fråga mej inte vad själva ridstegen eller vad det nu var hette! eller nånting som helst annat om hästar) och alla glada passagerare.

Tusen tack Åsa för en superhärlig förmiddag än en gång! och tack till din övriga familj också som var snälla och fixade grill åt oss och underhöll oss med snöätning och annat!

Nästan så man börjar gilla det här med vinter, trots att det redan är mars.

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Pepparkakshusverkstad

Jag gillar att baka pepparkakshus, vilket säkert skiner igenom här på bloggen!

Men hur kul det än är att baka själv, så är det ändå många hundra gånger roligare att baka när man har sällskap. Igår hade jag tur och hade besök av Åsa (Bland Hö & Halm) och Caroline (Carolines vardagsliv) och jag försökte lära ut hur man gör pepparkakshus på frihand.

Det var jättekul att baka tillsammans med tjejerna!

Sen när husen är bakade och ihopfogade kommer det bästa – att dekorera!

Spritsandet är det som är svårast för alla nybörjare, men det hjälper att ha en bra sprits – allt se bra ut när man väl har fått en spritsad kant runt det tycker jag! och godis – godis hjälper alltid!

Ju mer godis desto bättre, i varje fall om min familj får bestämma.

Till sist ett litet snöfall över pepparkakshusen och så var dom klara.

Supersöta små pepparkakshus! Ja, jag gillar verkligen att lära ut det här med att baka pepparkakshus – det är så roligt att se folk inse hur enkelt det är att göra pepparkakshus och hur fina pepparkakshus dom själva kan åstadkomma. På med lite kristyr och godis bara, och allas kreationer ser fina ut! Det viktiga är att man har roligt tycker jag, och blir huset lite mer snett och vint än man har tänkt sig är det bara att spritsa över med lite kristyr eller ösa över med lite godis – det skall ju ändå snart ätas upp och vem minns väl då om huset inte hade spikraka kanter (vilket mina aldrig har), man minns bara den fina julstämningen man fick av sitt allra egna hus!

P.S. Jag efterlyser fortfarande husbilder, så om du har nån bild på ett hus som du gjort enligt mina modeller – eller ett helt annat hus för den delen! jag samlar på pepparkakshusinspiration av alla de slag sen jag var liten, så alla hus går! – skicka en bild på det till min mailadress (tantninette at hotmail.com) eller skriv en kommentar och lämna en länk så samlar jag ihop allt till ett pepparkakshusinlägg i nästa vecka. Tack redan till dom som kommenterat eller mailat eller överhuvudtaget skrivit blogginlägg om era pepparkakshus! (ibland hittar jag folk som länkat till bloggen – blir så glad alltid då jag ser nån som gjort en svamp eller nåt annat hus)

Pepparkakstider

Loggade in på facebook idag morse och fick mej en överraskning – en svensk väninna tipsade om att Kamomillas reportage hemma hos mej nu finns i svenska Drömhem & Trädgård!

Kamomilla var hos mej i fjol i augusti och gjorde ett pepparkakshusreportage, och oj så kul vi hade! jättekul att det publiceras också i Sverige tycker jag, måste försöka få tag i ett sånt ex (borde finnas i lokala butikerna) också och se hur den svenska texten ser ut. Kul!

Vi plockade fram julpynt, hängde spetsgardiner ute på fönstren och fejkade lite glögg, och sen bakade jag pepparkakshus och Kamomilla fotade

Sen fick jag stå där och försöka hålla samma min en låååång stund medan Kamomilla plåtade! inte så lätt tyckte jag, så jag har lite mysko min tycker jag själv 🙂 Men pepparkakshusen stod blickstilla så dom såg precis ut på bild som på riktigt!

Det är nästan så jag vill gå igång och baka pepparkakshus på momangen nu igen!

Eller nästan – who am I kidding? – jag har redan börjat planera årets pepparkakshus och igår bakade jag pepparkaksbröd för första gången, allt bara för att det sådär lite kliar i fingrarna att gå igång med pepparkaksbakandet igen.

Tack för reportaget Kamomilla! Vill du se fler av hennes bilder så klicka in på hennes blogg så finns dom där.