Många tycker vårt hus ser ut som ett Villa Villekulla, och dom skulle bara veta! Det inte bara ser ut som Pippis hus, här utspelar sig också en del av intrigerna i Astrid Lindgrenböckerna känns det som.
Vissa dagar vet jag inte om jag ska skratta eller gråta, som idag när en av ungarna blev lite väl sugna på tsatsiki och i smyg gick och stoppade hela huvudet ner i tsatsikiskålen… Jag kom in i köket och hittade en unge med yoghurt runt hela ansiktet och håret och händerna och visste inte vad som hade hänt. Det svider, sa ungen, men vad är det då, vad har du gjort? undrade jag. Jag skulle bara slicka det som var i bottnen på skålen, sa ungen. Då hade mamman lite svårt att hålla sig för skratt, det var lite väl mycket Emil i Lönneberga över det. Samma unge pillade förresten en grej in i näsan häromdagen. Den där Astrid var nog helt klart inspirerad av verkliga händelser när hon skrev sina historier!
Den senaste tiden har äldsta sonen insett fördelarna med att lära sig att skriva vackert:
”glass” stod det plötsligt på inköpslistan, och ”godis till barnen” – försöka duger! Det hade kunnat funka om pappan varit tillräckligt disträ, eller om mamman inte hade läst igenom lappen en sista gång 
Sen måste jag ta en bild på lappen, den får mej att smila varje gång jag ser den!
Såna här gulliga hyss är ju bara kul egentligen, mindre kul är det när ungarna har ritat på min retrotapet i övre hallen som inte går att få fler rullar av… Men inget ont som inte för nåt gott med sig – jag har redan en plan för hur jag skall tapetsera om den väggen, och det kommer inte att kosta nånting extra! det tar bara lite tid, för först skall vi dricka vårt favoritté så att jag har material till tapet.
Sen när det ibland blir för mycket och jag behöver koppla av från alla hyss och larm och stoj så tar jag till mitt höst-vinters avslappningsknep (vår-sommar är det trädgården som gäller) – virkning. Så avkopplande och skönt, speciellt när jag virkar med alla mina färggranna garn, färger som passar i vilken Villa Villekulla som helst, med eller utan hyss!
Hej! Sådan där gulliga lappar känner jag igen och jag blir väldigt nyfiken på vad det ska bli av korgens innehåll, kommer snart tillbaka och kikar. Karin
Lite hyss skall det ju vara annors skulle livet bli så himla tråkigt. Hmm…vi läser om Madicken på jobbet hoppas inte ide´n om att pilla in nåt i näsan kom därifrån
Hihi* Härligt och visst är Astrid Lindgren helt bäst – eftersom vår grabb är fortfarande sjuk, blir det en hel del Pippi & Saltrkråkan för vår del
Härligt med virkning, skulle så vilja testa…men en annan höst!
Åh, såna charmiga busar!
Härligt
Haha, sådär händer det med mina lappar än idag, så stora barnen är. Och det har vidareutvecklats så de sms:ar sin käre far vad han ska handla och det är inte alltid han går på det men ibland händer det, när han är tillräckligt disträ. Så när han kommer hem med fyra munkar eller ett glasspaket då vet jag att smshysset skett.