Om att prata snällt

Ibland byter ord betydelse när tiden går eller när dom byter kontext. Ett sådant ord är ordet ”riktig”.

Jag brukar inte gå närmare in på mitt familjeliv här på bloggen, men som en del av er redan vet så är vi en adoptivfamilj dvs min man och jag har adopterat barn. Vi var precis lika oinsatta som alla andra innan vi adopterade. Hade ingen aning om hur krångligt det var, hur mycket oegentligheter som förekommer inom adoptivvärlden (t ex mutor, barnhandel i diverse länder) och var precis lika fördomsfulla som majoriteten av befolkningen. Ja, eller mer fördomsfulla än vissa, mindre fördomsfulla än andra. Vi hade t ex inte tagit ställning till vilka ord man använder för att beskriva mänskor av afrikansk härstamning, men det har vi nu (svarta, afrikaner, mörkhyade, brun hud – beroende på kontext. Precis på samma sätt som man säger vita, finländare, nordeuropéer, ljushyade, ljus hud).

Ett ord som jag vet att jag har använt precis som majoriteten av befolkningen tidigare är ordet ”riktig”. Det är ett ord som ju är helt neutralt i sig, men när man använder det framför ord som mamma, barn, syskon och familj så blir det plötsligt laddat. Vad betyder det att man är nåns riktiga mamma? När jag  var liten betydde det att man var den biologiska mamman. Fick man veta att nån var  ett oäkta barn, så hade den ungen en ”riktig” pappa nånstans. Den andra pappan var tydligen nån slags fejkpappa. Ordet lever helt klart kvar idag, vilket jag får uppleva nästan varje vecka. Och varje gång rättar jag till folk ”om du menar biologisk, så nej, jag är inte barnets biologiska mamma, men jag är nog barnets riktiga mamma ändå”. Precis varje gång rättar jag till, och försöker snällt säga att jag förstår att du menar biologisk

Vi försöker prata om det här på föräldramöten så att våra barns kompisars föräldrar skall förstå att inte gå därhemma och prata om oss som en familj som inte är en riktig familj. Vi är precis lika riktiga som alla andra familjer, vi har bara blivit till på ett lite annorlunda sätt än många andra familjer. Det finns familjer av många olika slag – en del har en mamma, eller en pappa, en del har en mamma och en pappa, andra har två mammor eller två pappor och våra barn har två mammor och två pappor.  Alla familjer är lika riktiga.

När jag hör ordet ”riktig” gällande vårt familjeliv så suckar jag oftast inombords och rättar till det och så kan konversationen fortsätta, men när någon säger det åt mitt barn – då kommer lejonmamman fram! När andra föräldrar pratar inför sina barn och kallar oss för en familj som inte är riktig – då lyssnar deras barn, och deras barn kan säga just dom orden åt våra barn. Det har hänt, det är därför jag nu skriver det här inlägget, för jag vill gärna nå ut till dej som läser som här orden så du inte behöver vara lika ignorant som jag var tidigare, utan så att du kanske kan tänka efter lite grann nästa gång du ser en familj som kanske inte liknar varandra till utseendet, men som ändå är en riktig familj. För dej är det kanske ingen stor grej att använda ett ord som ”riktig mamma” eller ”riktig storasyster”, men för mina barn är det av en enorm betydelse för deras självkänsla.  Dom växer redan upp och är annorlunda än majoriteten här som vi bor och har dessutom med sig en massa i bagaget vilket alla adopterade barn har, så om du på det här lilla sättet kan hjälpa dom skulle jag vara väldigt tacksam!

På förhand tack,

Ninette

Comments

  1. Hejsan, jag brukar titta in här då och då. Men idag kände jag att jag måste skriva några ord. Man tycker att alla vet att familjer kan se så olika ut och ingen variant är bättre än den andra. Förstår att många som har adoptivbarn kan känna så, fast det är obegripligt.

    Tror också att många ensamstående känner, att en del tycker att deras lilla familj inte är ”riktig” eller ”lyckad”.

    Sådana värderingar, måste vi prata om, precis som du har gjort, för att förändra attityd.
    Jättebra gjort av dej.

    // Lissen

  2. Det var mycket bra skrivet. Synd bara att det behövde skrivas alls….
    Allt gott till er.

  3. Har själv en kusin som har adopterat en dotter. Hon är våra barns småkusin och så kommer hon alltid att vara. Synd att människor int förstår skillnaden. Säger som Sarah, synd att det behövde skrivas.

  4. Så fint du skriver! Och ett så viktigt ämne! Jag har många bekanta som adopterat barn, samt vänner som själva är adopterade. Så för mig känns det inte ovanligt eller ”oriktigt”. Fast det inte alls är samma sak så kan jag ibland få erfara liknande situationer.
    Min man har två döttrar, som jag inte är mamma till. Men vi är ju en RIKTIG familj för det. Inte alla som har förståelse för det heller.
    Mera tolerans för olika slags familjer!!

    Kram Linda

  5. Vet inte vad jag ska skriva… tycker som ovanstående att det är synd att man ska behöva skriva ner det du skrivit, men det är nog viktigt i vårt samhälle verkar det som 🙁 Sku eg önska att barn mer sku få fungera som exempel för oss vuxna, för innan vi ”förstört dem” med vuxna fördomar så tänker de sällan på om någon ser annorlunda ut, har en annan hudfärg eller ngt dyl. De ser alltid människan bakom! Allt gott till er! kramar

  6. Kan godt forstå det må frustrerende nogen gang, og det en rigtig godt sted her på bloggen at komme ud med det.. Tak for indlægget.

  7. Fint du skriver vännen! Jag blir alldeles tårögd när jag läser. På ett sätt kan jag känna igen mig. Inte för att vi har adopterat men för att vi har tre barn med funktionshinder. Autism (aspberger) och adhd. Under alla år har vi fått stå emot fördomar och gliringar och kommentarer från omgivningen. jag och min man kan ta det, men barnen känner det när t om vuxna kallar dem psykiskt störda osv. Vi gör allt för att bygga upp våra barns självförtroende. Visar på att vi alla är olika, alla är lika mycket värda osv. När t om vuxna, som skall vara förebilder i vår värld inte kan förstå olikheter och det som upplevs som annorlunda, blir jag riktigt ledsen. Som tur är har vi haft våra pojkar på föräldrakooperativ, där vi fått mycket stöd och omtanke och stor gemenskap och vidare har vår stora pojke nu börjat på en fantastisk internatskola med helt underbar personal.
    Förlåt nu pladdrar jag, ville bara visa mitt stöd.
    kram Malin

  8. Superbra skrivet!!! Alla som bildar familj får en riktig familj oberoende av hur barn / föräldrar ser ut och hur konstellationen är uppbygd.
    kram

Trackbacks

  1. […] tidigare tankar om att prata snällt hittar du här. [Translate] Det här inlägget postades i Okategoriserade och märktes rasism av Tant […]

Speak Your Mind

*