Vi åkte ut till sommarstugan en sista gång för att plocka blåbär, och kanske en sista gång att säga hej då. Här har jag varit varje sommar sen jag var alldeles nyfödd och mina föräldrar och morföräldrar stolta tog en bild på mej vid infarten (och planterade en björk hemma hos sig – jag var första barnbarnet och mycket efterlängtad). Det här är barndomsparadiset för mej.

Den här gången var vi här för att plocka blåbär, men jag gick en sväng och tog lite bilder också och var lite extra nostalgisk kan jag erkänna såhär bara för dej Det fanns dessutom inte så mycket blåbär, men lingonen lyste fint röda lite här och där.

Här uppe på berget har vi stått många gånger och sett på båtarna.  Sverigebåtarna kör förbi och deras vågor är dom bästa vågorna att bada i kan jag lova! Nästan lika bra vågor blev det när nån armébåt körde förbi. Dom hade dessutom dom häftigaste ljuden, man kunde verkligen höra när det var en armébåt som kom körandes!

Man ser ut över nästan hela Erstan från det här berget. Perfekt ställe att se på Tall Ships – då kryllade det av segelfartyg från ena sidan av Erstan till den andra. Men den här gången så var det bara en Siljabåt som seglade förbi.

Den här stenen var min påstod min morfar, fast jag insåg senare att han nog lovat bort den åt min mamma också när hon var liten

Här satt jag och hade mitt jättehemliga rum ovanpå stenen. En gång vågade jag inte komma ner för den för då hade en huggorm krupit fram från under stenen. Jag ropade och hojtade tills nån vuxen kom och tog bort ormen. Sen var det lite läskigt varje gång jag skulle klättra upp för stenen. Jag minns ännu var man skulle sätta fingrarna och fötterna för att kunna klättra upp, och sen satt jag däruppe och var lite skyddad mot vinden i en liten sänka och kunde se ut över hela havet och bara vara och njuta. Och jag minns in i minsta detalj hur den där huggormen såg ut – huu! Vilken lättnad sen när jag väl var nere från stenen och i en varm famn.

Det är blåst och det är natur och stenar och det är skärgård! Precis som det skall vara i ett barndomsparadis.

Här har vi minsann sprungit omkring och aktat oss för ormar och glömt att se oss för och ramlat och fått ärr på benen av alla stenarna. Härliga barndomssomrar!

När jag var liten eldade min mormor i vedspisen och gjorde mat i köket, och dom vuxna hämtade vatten för hand från brunnen. Sen skickade mormor ut oss i skogen att plocka lite blåbär till efterrätten  – i efterhand tror jag hon hittade på det så att hon skulle slippa ha oss i hasorna en stund! Vi plockade varsin liten emaljmugg full med blåbär och sen fick vi äta dom med lite socker på eller mjölk.

Mina barn sprang ner till stranden för att se på vågorna. Jag kan precis minnas hur jag barfota har sprungit ner för den här stigen tusentals gånger, och hur det till sist kommer en stor sten som man skall sakta in och akta sig för. Varje rot och varje sten är bekant, jag har vaga minnen av vuxna som ropat åt mej att vara försiktig och inte springa ner för backen, och precis så ropade jag åt mina barn också. Men man har ju så bråttom när man vill snabbt ner till stranden, och till mormors stuga!

När jag var liten fanns en liten strandstuga här vid stranden. Vid den satt min gamlamormor ofta och tittade ut över havet. En gång såg hon så länge på vågorna att hon blev sjösjuk

Här i vattnet tog min moster och mormor och mamma och satte upp stora plankor och sen tvättade dom mattor på plankorna. Vi barn fick komma med och hjälpa tvätta mattor när vi var stora nog. Vi tvättade med riktiga rotborstar och tallsåpa och sen när mattorna skulle sköljas så tog mamma och simmade ut med dom på djupare vatten så dom blev ordentligt sköljda.

När vi var riktigt små nådde vattnet inte lika högt upp som det gör nu, så då lade våra mammor ut täcken på stranden och så låg vi där och åt kex och bullor och njöt. Sen plaskade vi omkring i den lilla lagunen och låtsades att vi kunde simma. Ute på stenarna satt jag en gång och mamma tonade mitt hår med hennafärg från Bodyshoppen. Färgen skulle blandas ut med hårbalsam och vi hade hårbalsam i en vanlig kopp. Jag var törstig och tog fel på kopp och drack ur den med hårbalsam – urk! Kan nästan ännu känna smaken i min mun, fy så det smakade illa!

Min morfar gick här varje sommar och bar på stenar så att vi barnbarn skulle ha en fin liten lagun att simma i. Bara några meter från stranden blir vattnet jättedjup – det var alltid lite läskigt när man simmade ut dit. Jag var ibland lite rädd att nån fisk skulle komma och nafsa på mej – här finns gott om fisk nämligen!

Sommarkvällar vid havet kan vara magiska. Ibland ser öarna vid horisonten ut att sväva. Här har vi sett många solnedgångar, fast solen går då ner längre till höger på bilden. Solnedgång över Erstan, skönt och lugnt och rogivande och sen kan man sova och lyssna på vågornas kluckande och ibland hör man svallvågorna efter nån Sverigebåt, men annars är det helt tyst förutom lite fågelljud.

Tillbaks upp till storstugan igen. Att springa upp tillbaks gick aldrig lika fort som ner. Men man fick bra kondition!

Här i skogarna har vi gått och plockat blåbär och svamp och mött nån älg ibland. I skogen såg jag min första och enda mårdhund en gång, men jag trodde den var en förvildad katt. En sommar hade vi en räv som gick sina ronder här på tomten. Den samlade tydligen på skor, för den for iväg med en träsko. Samma natt som räven stal skon så gick min make upp mitt i natten när han inte kunde sova och fick upp en gädda med kastspö – den gäddan var god den!

Vi plockade bär både på området och utanför i stora skogarna. Mina föräldrar körde ofta upp till sommarstugan även på höstrarna och vintrarna och ibland fastnade bilen i nån grop i vägen. En gång fastnade bilen rejält och jag och brorsan fick leka i skogen medan föräldrarna försökte få loss den. Vi klättrade upp på den stora stenen på bilden (bakom min mor som plockar blåbär) och lekte att den var en björn och vi var två barn som red på björnen. Sent omsider lossnade bilen och vi kunde köra vidare.

Mamma demonstrerar för mej hur man skall plocka blåbär.

Hon lärde sig av sin mormor att man skall ta en tuva blåbär, och så ripa loss bären ner i en burk. Fast det här att använda handskar har hon kommit på själv (så slipper man få blåa fingrar). Hon är övertygad om att hennes mormors blåbärsplockarmetod är bäst!

Men jag kör med den metod som min mormor lärde mej – att använda en bärplockare! Jag fuskar friskt om jag bara kan!

Vi såg lite djurliv också, både större (tranor) och mindre. Spännande spindel som såg ut som ett granskott.

Huuu, jag ryser när jag tänker på dom här kräken! Jag plockade bort minst 10 älgflugor från mej själv, och då hade vi ändå använt oss av en sån där sprej som ska funka mot såna. Älgflugor kan minsann krypa och kräla och vara obehagliga.

(observera mina blåa fingrar. Trots bärplockaren så fick jag lite lilaaktiga fingrar, så det där med handskar är kanske inte en så dum idé!)

Sen när vi hade plockat klart och inte längre stod ut med älgflugorna var det dags att lämna trollskogen och barndomsparadiset.

Hej då sommarstugan, hoppas du snart får nya invånare som är lika förtjusta i stället som vi! Tack för alla år och alla härliga minnen!