Tedags hos Tant Ninette

21. maj – Under mina fotsulor

Tant Ninette — Tue, 21 May 2013 06:01:34 +0000

Under mina fotsulor – ja, just nu går jag runt med sandaler, nåt som jag inte hade trott skulle ske redan nu i maj! Helt underbart att kunna skippa strumporna på morgonen och gå barfota inomhus och sen hoppa in i sina mjuka sköna ingådda sandaler och så ut i trädgården!

Jag går ut och njuter av blommorna

jag går ut och spraymålar grejer

jag går ut och rensar ogräs och mina trotjänare hänger troget med överallt.

P.S. Det är förresten det som är nackdelen med att bo i ett gammalt hus på ett gammalt område som vi gör – marken är full av glas som samlats här under århundradena, så vi kan inte låta barnen springa barfota och känna gräset under sina fötter. I stället är det sandaler och träskor som gäller.

21. maj – Under mina fotsulor is a post from: Tedags hos Tant Ninette

Blomsterprakt

Tant Ninette — Mon, 20 May 2013 12:16:54 +0000

Trädgården visar sig verkligen från sin bästa sida nu! Långa ljusa varma dagar, massor med blommor som blommar på en gång och träd som slår ut mer och mer för varje dag. Härligt!

Blomsterprakt is a post from: Tedags hos Tant Ninette

20. maj – nära hjärtat

Tant Ninette — Mon, 20 May 2013 06:15:09 +0000

Dagens fototema – nära hjärtat. Det första jag kom att tänka på var rasism, och hur man kan motarbeta det. Sen tänkte jag på alla feminismlänkar som cirkulerat ett tag och det ligger precis lika nära mitt hjärta. Sen började jag tänka på vad dom har gemensamt, och allt möjligt annat jag går och funderar på nuförtiden – nämligen respekt.

För mej är det viktigt att man har respekt för andra mänskor, oberoende av deras bakgrund, ålder, kön, handikapp, sexualitet, religion, politiska inriktning & kultur –ja, allt som sticker ut från normen.

Alla mänskor har rätt att bli behandlade med respekt och inte som stereotyper

Respekt är själva grundstenen i min syn på världen och på andra mänskor och på mig själv. Det gäller både på en större plan som politik (att män och kvinnor borde ha lika lön för lika arbete till exempel), på lokal plan (t ex att folk i vardagen borde behandla mänskor av olika hudfärg på ett jämlikt sätt) och på en personlig plan (jag försöker att reda ut problem med folk i min omgivning, och visa dem respekt genom att direkt vända mej till dem om det är nån fnurra på tråden, i stället för att vara passivt aggressiv och inte låta dom veta att dom har sårat mej, och jag försöker säga till på ett någorlunda neutralt sätt när jag hör att någon använder ett rasistiskt uttryck utan att antagligen mena något illa). Nu slår det mej att det viktigaste för mej går djupare än så – för mej är det viktigaste självreflektion, det är via självreflektionen som jag kommer åt mina värderingar. Jag hade tänkt avsluta det här inlägget med att önska mer respekt till världen, men vid närmare eftertanke skulle en bättre önskan vara mer självreflektion. Att allt fler personer, familjer, samhällen, länder reflekterade över vilka deras värderingar är och hur dom efterlever dom ute i världen. Att de skulle fundera på vad de gör för att göra världen till ett lite bättre ställe, vad det är som hindrar dom från att leva upp till sin potential och att ta konsekvenserna av sin brist på handling om de väljer att inte agera.

Det man ser i det lilla ser man också i det stora. Avundsjuka finns på både en personlig plan och på en nationell plan, vilket märks speciellt tydligt i det här finländska landet när man slår Sverige i nån sport. Jag skämdes då Finland förra gången vann över Sverige i ishockey och tack och lov gick det inte så den här gången (folk betedde sig så svinaktigt och öppet rasistiskt). Lillebrorskomplex kan lika gärna drabba ett helt land som en enda individ (Danmark & Norge lär ha ett liknande lillebrorskomplex som Finland). Hade vi som samhälle haft större självmedvetenhet och reflekterar mer om våra värderingar så hade alla hemska rasistiska incidenter efter den hockeyvinsten inte behövt hända. Det är därför det gör mej så glad att det förekommer en debatt om rasism och feminism och om vilka barnböcker som är lämpliga för barn, för det bevisar att på nån plan någonstans så börjar en viss självreflektion ändå ske.

20. maj – nära hjärtat is a post from: Tedags hos Tant Ninette

19. maj – minns

Tant Ninette — Sun, 19 May 2013 14:25:31 +0000

Idag minns jag hur roligt det var att vara på talko när jag var liten – ibland var det tråkigt att bara släpa kvistar eller skura golv eller bära saker och ting eller vad det nu var man gjorde på talkot, men varje gång blev det ändå kul också på nåt sätt. Kul att se på elden när man hade talko i skogen och släpade kvistar till en stor brasa. Kul att prata med dom vuxna och känna att man själv var med och bidrog med nåt även om det bara var att bära en enda vedklabb. Kul att leka med dom andra barnen, eller hitta på egna lekar, eller ha en vuxen som hittade på egna lekar åt en (sett med vuxna ögon så var det säkert så att jag inte skulle vara ivägen!) och berättade historier om hur det var förr i tiden.

Idag har vi haft talko, ett riktigt renoverings- och städtalko och oj, vad vi har fått mycket gjort! Min snälla faster har lekt med ungarna så dom har haft en riktig kanondag dom också. Dom har haft fullt upp med att fundera på hur det gick till när min faster och hennes man blev kära i varandra, plus att lära sig ett och annat finskt ord. En riktig toppendag!

Det var min söndags- och fotoutmaningsbild det. Nu skall jag fortsätta greja – idag är det bland annat girlanger och trappräcken som gäller!

19. maj – minns is a post from: Tedags hos Tant Ninette

Spraymålad möbel

Tant Ninette — Sat, 18 May 2013 10:36:37 +0000

Dags att fixa det lite fint i hallen, och äntligen ta itu med vårt fina nattduksbord som vi har stående där. Vi råkade ha ett sånt här bord som bara blev stående i hallen, och så småningom började vi till och med tycka att det passade bra där (här ser man lite hur det såg ut innan). Det behövde bara få lite färg på sig, såg lite väl shabbigt ut när man kollade på det på nära håll. Ytan hade blivit förstörd under årens lopp så jag tog och målade bordet först jättetraditionellt med grå linoljefärg.

Sen tog jag i rejält och gjorde det här gröna mönstret!

Mönstret gjorde jag genom att lägga en spetsduk över bordet och sen spraymåla med grön färg. Jag gjorde en sida i taget, lade ner bordet och lade på spetsduken och sprayade och lät torka.

Passar på nåt sätt mycket bättre in i vårt hus nu!

Jag gillar att blanda traditionellt med nytt på det här sättet, traditionellt för det finns knappt nåt mer traditionellt än spetsduk och linoljefärg, 0ch nytt för grön sprayfärg är defintivt inte nåt man använde förr.

Spraymålad möbel is a post from: Tedags hos Tant Ninette

18. maj – Morgonljus

Tant Ninette — Sat, 18 May 2013 06:47:40 +0000

Morgonljus, nånting som vi ser mindre och mindre av den här tiden på året för solen stiger bara tidigare och tidigare upp! Snart stiger den upp mitt i natten ju!

Men ibland lyckas det ändå att stiga upp med solen. Just nu stiger solen upp här bakom grannhusen, så soluppgångarna är inte lika spektakulära som dom är på höstarna & vintrarna när solen stiger upp över viken. Det är ändå härligt med soluppgångar, och alla dom där timmarna innan det är fullt solljus.

Blommorna ser extra fina ut såhär på morgonen. Pionerna skjuter i höjden – det ska bli så fint när dom blommar! Kungsängsliljorna började blomma precis igår.

Under asken tävlar vårblommorna om vem som är vackrast. Fler och fler slår ut för varje dag, och tulpanerna har snart blommat ut.

Dom botaniska tulpanerna är morgontrötta och öppnar sig först på dagen när solen lyser. Dom är ändå mina favorittulpaner för dom kommer troget igen år efter år och kan till och med fröså sig.

Sen när solen stigit upp slår precis alla blommor ut och dagen börjar!

Ha en riktigt skön lördag – själv skall jag måla möbler och göra girlanger och fixa tårtpynt, allt sånt där som är så himla kul!

18. maj – Morgonljus is a post from: Tedags hos Tant Ninette

7 anledningar till varför det är så bra det här med att blogga

Tant Ninette — Fri, 17 May 2013 14:43:39 +0000

1. Jag kan skriva ner mina tankar och funderingar så mina barn kan får se den sidan av sin mamma när dom är stora. Det känns bra att jag skriver ner sånt som är viktigt så dom kan läsa själv, också ifall det händer nåt och jag inte finns där när dom växer upp så har dom i alla fall en hel massa texter och bilder visar för dom vem jag är

2. Jag lär känna nya personer som har samma hobbyn och intressen som jag själv. Inte samma smak alla gånger, och det behövs inte för det är där när man träffas och har samma inställning till livet, kanske samma värderingar, men inte nödvändigtvis samma smak som det uppstår kreativitet tycker jag. Jag inspireras både av såna som gillar samma saker som jag själv och av såna som gillar andra saker än jag. I mitt huvud inreder jag mitt hem på ett annat sätt än det blir på riktigt, och det är just så det skall vara tycker jag. Drömmar och inspiration kommer från sånt som är annorlunda än det man själv har just då.

3. Jag lär mig mer om fotografering, om att göra minireportage, om att skriva texter. Jag utmanar mej själv att lägga upp mina bilder och mina texter på nätet och känna att jag duger bra som jag är. Inte bara det, jag blir till och med bättre hela tiden! sånt är bra att känna. Jag kollar ibland på gamla bloggtexter och det känns bra att jag kan se en utveckling i bloggen. Bilderna blir annorlunda, det går snabbare att skriva och jag tänker på saker och ting på annat sätt nu – går runt och funderar på små minireportage och kameravinklar.

4. självreflektering, att få klarhet på sina egna tankar. När jag skriver så blir mina tankar på nåt sätt klarare. För mej är det viktigt att fundera på mina egna värderingar och hur dom styr vad jag gör och säger och tänker och jag försöker att låta dom värderingarna också styra innehållet på den här bloggen. Det betyder att största delen av bloggen är positiv och optimistisk, men ibland känner jag för att skriva nåt längre inlägg om rasism eller uppfostran eller bara allmänna livstankar och då känner jag att det finns plats för det också här på bloggen för även dom inläggen innehåller just mina värderingar, det som gör mej till den person just jag är.

5. Bloggen är en bra motivationsfaktor för att få saker och ting färdiggjorda. När man väl har skrivit att man har nåt på gång så vill man gärna visa att man har slutgjort det också. Det var egentligen anledning nr 1 till att jag startade en blogg – jag kände att jag ville ha en framgångsrik blogg, det var det som var mitt mål, men blev den inte det så fick jag i alla fall en massa pyssel och projekt färdiggjorda.

6. Bloggen är ett uttryck för mej själv. Jag bestämmer vad som står eller inte står i min blogg, det är min leksak som jag får göra med vad jag vill! Bloggen är lika mycket min grej som alla pysselsaker jag gör, alla kort jag fixar eller tavlor jag målar eller väggar jag tapetserar. Min leksak, min lekplats, men mycket mer eftersom jag delar den med dej, min läsare.

7. att vara en del av en ”community”. Att ta del av det som händer och sker i världen, att bidra med sina åsikter, sina färdigheter, att sträcka sig ut mot andra – fler än man kan i verkliga livet, speciellt om man som jag går hemma och inte träffar så mycket mänskor i sin vardag. Genom bloggen är jag en del av det som händer, jag står inte bara passivt bredvid och ser på när saker och ting händer utan jag kan bidra med mina åsikter, med mina pysselidéer, med mina tankar om saker och ting.

Ibland får jag ”bloggtorka” precis som alla andra. Hur fortsätter jag då skriva bloggen ändå trots det?

ibland motiverar det mej att få nya kommentarer, ibland motiverar det mej att jag ser att det kommer fler läsare, ibland är det nån enstaka ny läsare eller kommentar som får upp min motivation för flera veckor framöver.

Ibland är det min egen blogg som är största motivationen – att jag är glad över hur den ser ut eller vad jag har skrivit eller vad jag har åstadkommit. Ibland känns det trögt och ibland känner jag för att lägga ner allt. Jag har bett kära maken att säga åt mej att fortsätta alla gånger det känns så, för hur det än är så ger bloggen mej så mycket positivt i utbyte! Vänskap, färdiggjorda projekt, ny energi, nya idéer. Min blogg är verkligen en källa till så mycket positivt i mitt liv!

Att blogga är som att skriva dagbok fast mycket bättre, för den här dagboken pratar tillbaks åt en och med många olika stämmor. Uppmuntrar och sporrar och bidrar till en mycket bättre och lyckligare och gladare vardag.

7 anledningar till varför det är så bra det här med att blogga is a post from: Tedags hos Tant Ninette

17. maj – Min kära vän

Tant Ninette — Fri, 17 May 2013 10:51:50 +0000

Min kära vän. En både svår och lätt fotoutmaning. Lätt därför att jag har så många kära vänner som jag gärna skulle fotografera och visa upp här på bloggen (hade liksom planerat att ta nån fotosession med nån, men det har bara inte blivit av), men svår för att den senaste tiden har vi haft det så bråttom med förberedelser inför en viss grej (eller rättare sagt två) så vi har knappt hunnit träffa andra mänskor än oss här i huset. En vän hinner jag däremot träffa och det varje dag till och med för han råkar nämligen ha sitt kontor här på vår gård. (och ska vi nu rangordna vänner så hamnar han nog i topp ett för mej!)

Jag tog kameran med mej och gick en sväng och knäppte några bilder genom dörröppningen:

Där sitter han och grejar och jobbar och ser till att vi kan bo här i huset. Andra mänskor har kanske ett litet pytte kontorsutrymme hemma om dom har tur, den här killen har ett helt hus han! Ibland kommer nån av ungarna på besök på eftermiddagen och får sitta och rita lite eller se på nån film eller ta sig en tupplur. Annars är där lugnt och skönt förutom när nån fågel får för sig att härja utanför. Ifjol var det ett gäng skator som hade fullt sjå med att försöka få tag på en metallgrej som hängde utanför dörren. I år är det en sparv som har sitt bo i fågelholken på husgaveln och hoppar omkring och försöker försvara sitt revir.

Världens bästa kontorsutsikt har han också förresten:

Nästa vecka fyller denna min alldeles egna kontorsråtta hela 40 år! Det är därför det är lite klent med pysselinlägg på bloggen just nu, för jag håller på och fixar sånt för fullt i kulisserna, men det får ni se först sen när det är klart och vi har vårt lilla kalas! (fast vill du se en liten tjuvtitt så finns det några bilder på min Instagram)

17. maj – Min kära vän is a post from: Tedags hos Tant Ninette

16. maj – pasteller

Tant Ninette — Thu, 16 May 2013 13:51:21 +0000

Pasteller hit och pasteller dit – vi har pasteller lite överallt här hemma, men ändå just nu så är det blompastellerna jag fastnar för.

både dom som tittar fram fler och fler ute i trädgården

och dom som är här en stund på besök

Jag hittade förresten nyligen tack vare fotoutmaningen en härlig ny bloggare – Nina Ruthström - som tar helt fantastiska bilder! Hon hade smart nog länkat till alla sina fotoutmaningsinlägg i slutet av sitt inlägg (precis som Kristina gjort), och jag tänkte att det där var ju jättesmart, det där gör jag också.

16. maj – pasteller is a post from: Tedags hos Tant Ninette

På köksbordet

Tant Ninette — Thu, 16 May 2013 07:00:16 +0000

Dagens tema – på köksbordet, och skall jag vara helt ärlig så ser ju själva ”köksbordet” ut ungefär som i gårdagens köksinlägg. Fullt av silkesblommor, saxar, små konfektformar och washitejp. Men vi har ju inte riktigt nåt köksbord egentligen, vi har en köksö. Själva ”köksbordet” finns i matsalen, så jag tänker i stället visa vad vi har på vårt matbord

På vårt matbord finns alltid en grå vaxduk och ovanpå den en löpare och ett blockljus eller två silverljusstakar. Varje kväll går jag och röjer upp på bordet och städar det rent, och varje morgon är det rörigt igen. Här sitter ungarna och äter mat som inte riktigt alltid hålls på tallriken eller gaffeln (rekommenderar sån där tjock plastskiva som man kan ha under barnens stolar!), gör läxor och pysslar, pusslar och spelar, ritar och grejar. Därav vaxduken, och därav den ständiga röran. Men hur rörigt det än är så känns det ändå alltid mysigt att sitta här tillsammans som familj och äta middag när vi tänder vårt ljus och får en liten liten yta av bordet som bidrar med lite mys och stämning i röran.

Levande ljus – det är så stämningskapande tycker jag, och nåt drar bort blicken från all övriga röror och kaos. Lite som att sitta ihop med sin familj och äta middag – man behöver inte tänka på nåt annat än sina allra mest kära just då, och övriga kaoset i världen får hållas långt borta från den stunden. Det har blivit en ritual, både att äta middag tillsammans som familj och att alltid tända ett ljus när man äter middag, en av våra ritualer som jag gillar allra bäst!

På köksbordet is a post from: Tedags hos Tant Ninette