Rött i min hörna

 

Min hörna ser inte alls ut som jag hade tänkt mig! Den är mycket, mycket mer inspirerande och bättre och fylld med en helt annan färgskala än jag hade trott. Då när vi för länge sedan drömde om att bo i det här huset drömde jag om ett rum med  turkosa väggar, vita detaljer och mycket orange. I stället blev väggarna gröna och detaljerna har liksom blivit röda liksom av sig själv. Det här bordet fick vi ärva och det är precis ett sånt bord som mina föräldrar hade när jag var liten, bara i annan färg (vårt var 70-tals orange!). Mina morföräldrar hade ett precis likadant bord, men träfärgat.

Sen dök den här lampan upp – ännu en röd grej! Den har stått i ett av ungarnas rum, men han tröttnade på den och nu fick den flytta hit ner. Lampan har följt med i släkten och fanns från början på ett apotek har jag för mej.

Den här gungstolen försökte vi sälja för ett tag sen, men fick alltför låga bud. Det kändes liksom fel att göra sig av med ett så fint hantverk för bara en spottstyver, så gungstolen fick hänga med i garaget tills mitt rum blev klart och den hittade sin plats. Gungstolen har  funnits i släkten i över hundra år och är målad i ursprungsfärgen – ett makalöst hantverk tycker jag!

Mitt rum blev inte turkost med orange detaljer, men det blev fint ändå! Mer Karin Larsson än Jonathan Adler, men fint ändå. Och framför allt så är det min hörna, min, bara min! (om vi ignorerar alla andra som befinner sig här dagarna i ända!)

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Vårljus!

Vårljuset flödar in genom alla våra fönster just nu!

Det känns som att de mörka kalla kvällarna är över nu – nu är det solsken som gäller!

Det kliar i fingrarna att få gå ut och gräva i jorden, men än så länge har vi tjäle kvar, så jag nöjer mig med att städa garaget och växthuset i stället.

Vi är många som längtar efter sol och värme!

Snart kommer alla fönster att vara fyllda av små plantor som gror, men än så länge är de bara fyllda med solsken, och det är inte så illa det heller!

 

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Att vara typ A-personlighet (och inte ens vilja byta bort det!)

Det finns många teorier kring personligheter, och ett gammalt sätt är att dela in folk i Typ A och B. Och jag, jag är en så typisk Typ A att det inte är klokt!

När folk undrar hur jag orkar sitta i timmar och sy pärlor eller stämpla köksväggarna med en pytteliten stämpel och sen tapetsera över hela hojton eller göra något av alla miljoner små projekt som jag har på gång just nu så är svaret enkelt – Typ A. Jag kan liksom inte låta bli!

Jag pluggade i veckor för att komma in på den utbildningen jag sökte till, kunde böckerna utantill, till och med innehållsförteckningen vilket visade sig vara smart för det kom frågor från just den. Jag bara måste bevisa för min sånglärare att jag klarade av att plugga till stora sångprovet trots att jag hade slutat i musikskolan. Jag är enormt tävlingsinriktad med mig själv och nöjer mig inte med att bara vara okej på något – jag måste vara min bästa version av mig själv. Jag kastar mig in i projekt med passion och går upp i dem och pluggar på eller förbättrar mig eller vad det nu är tills jag känner att jag kan det. Sen tar jag nästa projekt.

Så när folk frågar: ”Hur kan du allt det där?” så svarar jag alltid: ”Det är inte alls svårt, det är bara att göra!”. För det är det också. Det mesta är bara att göra, vare sig det är att fixa om ett hem med sina egna händer från början till slut eller att lära sig ett nytt språk eller ett instrument eller till och med att bli en bättre partner eller förälder. Det är bara att göra, men för en del av oss går det lättare att få den där gnistan att verkligen göra det – vi som är Typ A-personligheter och liksom inte kan låta bli.

P.S. De här två typerna av personlighet har att göra med hur man hanterar stress. Generellt sett är Typ A såna som inte skjuter upp saker och ting, som tar plats och är passionerade och som planerar och överväger saker ofta in i minsta detalj. Typ B är mer slackers, men de är också de som klarar av att koppla av i motsats till Typ A som aldrig är nöjda ifall de inte har ett projekt på gång. Typ B är bättre för hälsan, enligt de två hjärtläkarna som kom på den här teorin, och det kan jag förstå!

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Signs of Spring

This weekend it felt as if spring had finally sprung. Blue skies, snow melting, even some flowers starting to show their buds. Yesterday we got a dose of winter again, with lots of snow! It thankfully melted during the night, so now I’m back to pretending it’s full spring.

My pelargoniums are enjoying the extra sunlight. I love this salmon pink colour! It used to be one of my least favourite colours, but that has changed during the years. It’s all about context – salmon pink carnations with a spray of Baby’s Breath still feels too kitschy even for me, but in an otherwise bright kitchen with a consistent colour scale they can feel totally on point.

Finally – spring signs in my garden! This is why you endure all those dark and rainy months.

Pieni Lintu - MakroTex challenge

 

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

För två år sen, men det känns som längre än så!

För två år sen började pappa och jag arbetet med att göra om det felbyggda badrummet och de små sidorummen till ett lyxigt spa och ett arbetsrum åt mig.

Oj, vad det dammade! Men det var jätteroligt. Det var skoj att se vad som fanns under ytorna och det var jättekul att bygga upp allting på nytt, men nu så som vi ville ha det.

Det här rummet har byggts om många gånger under åren. Från början var här antagligen en liten stuga och man gick ut genom dörren som fanns där som fönstret till höger på bilden finns nu. Vi bor ungefär ett stenkast från kyrkan, kanske var det här en stuga där folk kom och bytte om till finkläder innan de besökte söndagskyrkan? På de här väggarna hittade vi fina gamla tapetrester på sina ställen, från cirka 1850.

Nuförtiden ser det lite annorlunda ut! Jag gjorde egna tapeter till den här väggen och blandade in några gamla tapetrester bland de nya pappren.

Men resten av tapeterna finns kvar under väggskivorna så kommande generationer som renoverar ska få sig en fin överraskning de med.

Tänk att det såg ut såhär för bara två år sen! Det känns jätteskönt att ha renoverat hela huset och nu veta att elen och vattnet är draget som de ska (och inte olagligt som tidigare).

Det här var en gång någons kök. Undrar hur många som har suttit här och sett ut genom fönstren och tittat på människorna som går förbi? Nu är det vår tur.

Här trivs jag bra med min kopp te och alla mina pyssel.  Och det gör övriga familjen och vänner också! Ända sedan rummet blev färdigt så har det här rummet blivit mer och mer vårt vardagsrum.

 

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Nu tittar de upp!

 

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Ticktackande klocka

Vad jag blev ledsen när min gammelmormors gamla ticktackande klocka gick sönder… (sista bilden i det här inlägget).  En fjäder i den sade boing, och så fungerade den inte längre. Det var inte en värdefull klocka, men den var värdefull för mig och det har inte varit lätt att hitta något att ersätta den med! Det viktigaste tyckte jag var själva tickandet, för det är det som får mig att tänka på tanter som fanns när jag var liten. På min mormors kök. På min gammelfarmor som satt där och spann och kardade ull och alla gamla namnlösa tanter som vi hälsade på när jag var liten. Överallt fanns det där tickandet, och det finns knappt nu längre. Men nu finns det hos mig igen!

Tack mamma och pappa för den jättefina klockan! Nu känns mitt arbetsrum som det ska igen!

 

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Vissa saker är precis så romantiska och härliga på riktigt som man inbillar sig!

Om det finns ett hörn i vårt hem som är extra mysigt så är det det här!

Det är bara något speciellt med att värma sitt kök med en vedspis, och inte nog med det – laga mat på den också. Vi möblerade om lite grann så att vi nu har en stol bredvid spisen, så vi kan sitta och njuta av värmen på morgnarna.

Men nu börjar det bli glesare och glesare mellan att elda i spisen, och det är inte så dumt det heller, för det betyder att det är vår!

 

 

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Vårkänslor

När jag var liten betydde våren plask i smältande snöhögar. Att bygga dammar och göra rännilar som rann i spännande mönster och sedan släppa ner ett blad eller en pinne, eller en myra på ett blad i rännilen och se hur den åkte ner för forsarna och dammarna som man hade gjort.

När jag var liten betydde vår att gå hem från skolan och sjunga ”Lilla Tussilago, lilla tussilull, har du målat kjolen din av solens granna gull?” och leta efter de små gula blommorna i dikeskanterna. Ibland komma hem med en näve blommor som hade långa stänglar och rötter och ge dem åt mamma som alltid blev lika glad, åtminstone i min fantasi.

När jag var liten kunde jag stå i timmar och se vattnet droppa från istappar.

Sen var det någon annans tur att stå i timmar och titta på vatten som droppade. ”Mamma, jag blir lite sen från skolan – här finns en så fin istappe”. Någon annan som släpade in stövlar, och jag var plötsligt den där som konstaterade att vi har tur som har ett grovkök. Jag var plötsligt den där som inte alls såg det spännande i små smältande snöhögar och vattenpölar som kan vara grunda och lätta att gå i eller plötsligt bli till djupa gropar så att vattnet forsar in över kanten på ens stövel.

Jag såg på när hon hoppade på en snöhög och jublade över hur roligt det var när den smältande snön skvätte all världens väg, och plötsligt var det som om alla åren försvann och jag hoppade jag med!

”Mamma är du helt tokig?”

”Mamma, du stänker ju på mig!”

”Pappa, jag skulle hämnas på mamma och hoppa på en stor smältande snöhög, men vet du vad – hon tänkte hoppa innan mig!”

Tänkte, jag tänkte, men jag gjorde det inte – för det var din snöhög och det var ju trots allt du som behövde få hoppa på den just nu. Men i mitt sinne var det jag som sprang fram och gjorde världens högsta och hårdaste hopp och snön stänkte all världens väg!

 

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook

Flower

This weeks macro challenge – a flower.  I so much wish that I could go outside and take a picture of a spring flower like everyone in Skåne or Denmark seems to be doing at the moment, but we still have some snow left on the ground and not a flower in sight! So this flower is a gladiolus that I got from my parents last summer. Not my favourite flower to grow myself (I have trouble storing the bulbs during winter), but I love them as cut flowers. And they are also very much ready for their closeups anytime…!

 

Pieni Lintu - MakroTex challenge

Följ Tedags hos Tant Ninette på| Bloglovin’ | RSS | Instagram | Pinterest | Facebook